Dominic Williams
Dynamisk ledare av litteraturresidens och pilsnerpoesi

Under sex litteraturresidens i Tranås har Dominic Williams varit curator för de internationella författarna. Tidigare var han redaktör vid Wales största förlag, han arbetar med skrivarevenemang i Wales och kommer våren 2021 ut med boken

Främst kanske de människor som besökt något av evenemangen under den internationella kulturfestivalen At the fringe minns Dominic Williams som inkännande och frispråkig moderator. Men hans roll under de årligen återkommande sommarveckorna i Tranås är mer komplex. Dominic Williams samordnar de internationella författarna som bor i kulturföreningen Kultiveras litteraturresidens: han ser till att samtalen löper mellan författarna, initierar samarbeten och koordinerar dem under fringefestivalen.

Ursprungligen kommer Dominic Williams från Pontypool som ligger i dalgångarna i södra Wales. Han föddes 1964, mamman var rektor på ett mellanstadium men hade undervisat i biologi och botanik. Pappan var skeppsingenjör. Dominic Williams berättar att fadern inte lärde sig att simma förrän han mönstrade av och började arbeta som verktygsmakare i land. Sonen fick en katolsk skolning och var tidigt flitig skribent, både av poesi och berättelser. Över lag var dock skolningen vetenskapligt inriktad snarare än konstnärlig. Men Dominic Williams blev tack vare föräldrarnas boksamlingar fascinerad av litteratur. Framför allt var det Agatha Christie, Ngaio Marsh och Graham Greene i ungdomen som fick honom att engagera sig i två bokklubbar samtidigt och att snatta böcker i de lokala mataffärerna.

Dominic Williams inledde sina högre studier med matematik, statistik och databehandling men efter en depressiv period flyttade han till den större staden Carmarthen och påbörjade studier i bland annat walesiska vilka ledde till en master i språkvetenskap vid Trinity College.

Sammantaget har Dominic Williams arbetat med böcker under 20 år. Han började sälja böcker i bokhandel 2000 och bara ett par år senare utsågs han att sprida den engelskspråkiga walesiska litteraturen i världen genom Welsh Books Council, vilket är den walesiska motsvarigheten till Svenska Akademien. Ytterligare ett par år gick innan han knöts till ett av de största och mest dynamiska förlagen i Wales: Parthian Books, där han arbetade fram till 2010.

2007 började Dominic Williams arbeta med sitt eget förlag, Iconua. Från början var det ett marknadsföringsföretag för walesiska produkter på en internationell marknad.
Iconau gick ekonomiskt bra och Dominic Williams började snegla mot flera av de manuskript och bokidéer som han hade fått ta del av i sin roll som förläggare. Han var så imponerad av några manus att han ville ge dem en bred läsekrets. De fyra senaste åren har han uteslutande publicerat poesi, vilket knyter an till hans djupaste passion.

Dominic Williams har numera en flerdelad arbetssituation. Han har satsat fullt ut på Write4Word, en sammanslutning som han driver med den walesiska poeten Mel Perry för att utveckla människors skrivande och ge dem utrymme att framträda med sina texter under festivaler och evenemang. Fram till 2019 arbetade han med studenter som hade funktionsvariationer på University of Wales Trinity Saint David. Han har också undervisat på universitetet i praktiska ämnen som förlagskunskap och marknadsföring i anknytning till programmen för kreativt skrivande. De senaste fyra åren har han tillsammans med Pamela Petro, en amerikansk författare och lärare i kreativt skrivande vid Smith College, arrangerat en internationell sommarskola i kreativt skrivande i Wales. Kursen riktar sig till studenter som vill ta några extra poäng på sitt universitet i USA genom att resa till Wales.

På det personliga planet har Dominic Williams fem barn med tre fruar. Sedan tjugo år bor han i den lilla fiskebyn Ferryside på Twi Mynning tillsammans med sin fru Dianne. Just nu bor de två yngsta barnen Regan 15 år och Lewis16 år samt hunden Max med dem.

Under fringefestivalen i Wexford 2013 träffade han Colm Ò Ciarnáin från Kultivera i Tranås, de gick på samma evenemang under festivalen, började samtala och upptäckte att deras vision om småstäder och hur de kunde förändras genom kultur liknade varandra. Året efter var Dominic Williams curator under det första litteraturresidenset i Tranås.

När Dominic Williams 2017 hade sitt svenska boksläpp av and why we were all going på asiatiska restaurangen Ban Thai i Tranås gjorde han ett av ytterst få framträdanden i Sverige –med en avklarnad röst och enastående förmåga att gestalta och skapa intimitet genom sina ord. Sedan dess har han flera gånger gjort poesiläsningar i landet, till exempel i Stockholm på Kafé Klaver, under At the fringe i Tranås och som poet under Poesifest i Jönköping 2019.

Stommen i Dominic Williams första översatta verk till svenska, En galen man på tåg, som släpps våren 2021 på Magnus Grehn Förlag, utgörs av dikterna i and why we were all going. I den svenska utgåvan har några extra dikter lagts till. Flera av dikterna anknyter till Tranås och är direkta resultat av vistelserna i staden.

I dikten ”Tranåstvinning” knyts småstaden ihop med Manhattan och Rimini. I diktens första strof finns ett personligt anslag, jaget slås ”av vikingarnas vokaler som hugger och / punkare provocerar pilsnerpoesin / från den mumlande morgonens monotoni”. Strofen efter är vi i Manhattan och en kulturattaché går med ovana steg till sitt kontor, med en undflyende Puck, Shakespeares okynniga magiska varelse, efter sig. Därefter Tranås, där jaget i dikten omfamnas och kan luta sig tillbaka i vila, dricka whiskey och göra Bellman till sin kamrat och kontemplera över ungdom och ”ålderns dårskap”. Symptomatisk för dikten i dess helhet är känsligheten för ordljuden, vokaler och konsonanter, vilka återkommer som begrepp och symboler. Alla som tagit del av en pilsnerpoesikväll under Dominic Williams ledning vet att hans känslighet för ljud är makalös, något som givetvis speglas i hans poesi. I ”Tranåstvinning” är ljuden från Skandinavien bekväma eftersom konsonanterna mjukas upp och i sista strofen förförs jaget av de retande orden från viskad engelska med ”konsonanter som fjädrar lätta mot min nacke”.

Dikten ”Troll” visar en annan sida av Dominic Williams diktning. Ursprunget är Trollsjön i utkanten av Tranås, vilken bland de internationella författarna är vida omtalad. I dikten är stilen mer direkt, precis som tilltalet: ”Du bad mig att ta med ett troll” inleder dikten och jaget reflekterar över att trollet är ”disneyfieringen av terror” men ” Jag letade på Storgatan / Jag letade i gränderna / På loppis pratade jag med fyndjägarna”. Men ingenstans hittar jaget ett troll i Tranås. Han beger sig ner i Trollsjöns djup, överlåter sitt jag till vattnet trots en inneboende rädsla och skörhet. ”Där fanns inga troll / bara avslappningens lockelse / vi kan återfödas hundra gånger”. Först när jaget kommer hem finner han det symboliska trollet i “svekets silversträngar / och företagspsykopati”. I slutänden tar jaget med sig en älg från Sverige, så att det du dikten riktar sig till i början ska kunna le och jaget lovar att välja glädjen i framtiden.

Oavsett vilket motiv de enskilda dikterna har, förankras de genom att en intimitet upprättas med läsaren. Poeten ställer sig nära så att fingertopparna endast separeras av ”spegelbildens skumma skimmer”, som det heter i dikten Mr Jones, och genom att visa sin egen sårbarhet förväntas läsaren öppnas mot poesin. Så fungerar tilltalet i dikten som gett samlingen dess titel, ”En galen man på tåg”. Jaget bjuder på ”specialbrygd” direkt ur flaskan och vill hålla ”din hand”, kräver att medresenären ska dokumentera särskilt betydelsefulla ögonblick och vyer utanför fönstret och frågar ”var du har varit och hur du har levt och varför vi alla for”. Men jaget är inte bara en galen man på tåg utan också en skör man på tåg, precis som alla avvikande: ”om du hör mig sjunga i mataffären, snälla krama mig”.

Närheten skapas inte bara genom vädjan utan också i scener där vi som läsare kan känna igen oss och ta del av det som poeten ser, som i ”Det sjunkande tidvattnet”:

Det sjunkande tidvattnet avslöjar en scen
en komposition av marint skräp och fågellik
ett fall av våtmarksnoir
naturens barbari, miljöns övergrepp
avlagringar fördärvar brottsplatsen med inkongruenser
i detta marslandskaps bårhus.

Genom bilderna av en våtmarksnoir närmar sig Dominic Williams en av vår tids allra största och mest bitande frågor. Läsaren bjuds in att ta del av intrycken och kan utifrån dem dra slutsatser om hur scenen med den förödda naturen uppkommit. Över lag har många av dikterna bekanta miljöer, vilka knyts till läsare som hör hemma i dem eller kan ta del av Williams referensramar: ”dimman över Tamore i sommarens hiraeth”.

Poesin i En galen man på tåg är således djupt personlig och poeten har byggt in en hög densitet i sina dikter. Frasen ”skönhet kommer att rädda världen, det börjar med att älska någon” från titeldikten har sitt ursprung i ett residens där författarna skrev meningen på lappar och satte upp över hela Tranås. En av deltagarna berättade att det var en direktöversättning av en fras från en turkisk schlagervisa – något som i slutänden visade sig vara osant, hen hade bara hittat på. Ändå spreds lapparna med den vackra meningen och när jag ett par år senare började arbeta i Jönköping satt en av dem där på en spegel i det nya kontoret. Den enskilda meningen i dikten innehåller en mängd personliga erfarenheter och flera människoöden, vilket kännetecknar Dominic Williams poesi i stort. Det är hisnade att betänka hur många möjligheter och djupskikt hela diktboken innehåller. Givetvis är det omöjligt att som läsare ha insikt i poetens alla erfarenheter.

Det säger något om Tranås betydelse för poeten att så många av motiven i En galen man på tåg är knutna dit. Det är under residensen som hans kreativitet blommat ut och det är där han kunnat förverkliga några av de idéer som ett liv i litteraturen givit Dominic Williams.

1/1

Ett Litterärt nätverk med stöd av sina medlemmar samt:

Region Jönköpings Län, Tranås Kommun, 

Svenska Akademien och Kulturrådet.

© 2021 Litteraturcentrum >kvu