Vet ni vad jag gjorde i somras? (ett Fritiof Nilsson-äventyr)

Jag ska berätta om en overklig sommar, nästan som en dröm jag haft. I juni tillbringade jag en hel vecka i det vackra Tranås med tre unga begåvade författare: Thilda Rydberg, Jonathan Jansson och Thilion Strömberg, som ägnade sina sommarlov åt att skriva och umgås med andra som skriver.

Platsens Författare, Kultivera, Region Jönköping och Piratensällskapet bjöd in till en tidsresa som lät oss lära känna Fritiof Nilsson Piraten närmare, lät oss vandra i hans fotspår, läsa hans verk, höra anekdoter och besöka hans favorithörn i Tranås, samt att skriva om eller inspireras av hans liv och författarskap. Det här var en av de mest berikande upplevelser jag någonsin haft. ”I know what you did last summer”, kan man väl säga, för allt gjorde mig så euforisk att jag inte kunde låta bli att prata med folk om det, både innan jag skulle dit och efter det jag kommit hem. Nu skriver jag om det och vilken sommar, vilka minnen, vilken Tranåsnostalgi!

Att vandra i Piratens anda var en riktig fröjd med flera spännande sammanträffanden, som att Piraten föddes i Skåne, där jag bor och reste ifrån. Jag hade läst någon gång att han bott i Tranås men visste inte alls hur staden såg ut. Nu skulle jag plötsligt göra en likadan resa, ett riktigt Piratenäventyr. Bara det att Fritiof Nilsson är så stor i en liten stad där han bodde när han var ung är märkligt. Varför hamnade han där? Vilka andra umgicks han med? Vad hände när han bodde där? Så många frågor bärandes i ryggsäcken när jag full av förväntan lämnade Helsingborg.

Framför allt, hur skulle detta gå? Tre tågresor mitt under en pandemi, lite scary. Dessutom skulle vi vistas hela veckan i Fritiof Nilssons gamla hus, full av spöken. Piraten själv, Piratens sekreterare, hans tandläkarfru, alla kunderna till advokatbyrån och tandläkarmottagningen, alla möjliga vänner och bekanta, hushållerskan och brevbäraren, alla måste de ha satt sin prägel i det vackra huset. Bibliotekarien Magnus Grehn varskodde oss redan på altanen, Piratens favoritplats: ”Här skrev han, helt berusad, tog emot vänner, berättade nya historier i timmar”. ”I den här köksluckan lämnade hushållerskan mat och vin till honom”. ”Här har det till och med utspelats en ministrejk”, berättade han och så inledde vi resan tillbaka i tiden och återupplevde dessa minnen som inte är våra men som står skrivna i Piratens texter.

Som medlem i Sällskapet och en trogen läsare av Bombi Bitts skapare hade Magnus Grehn mycket att berätta om honom. Han tog oss med på en, trots regnet, trevlig rundtur i Fritiof Nilssons fotspår. Vi gick förbi Tingsrätten där han varje dag lämnade in sina fall, vi passerade torget där han kanske satte sig ner ibland och längs vägen fick vi lyssna på några av hans texter. Stadsvandringen, så levande och inspirerande, avslutades på Stadsbiblioteket, där de har många av Piratens böcker men också böcker skrivna om honom, varav vi lånade med oss en del.

På morgnarna satt vi fyra oftast och diskuterade våra arbetsdagar, våra ideér och intryck. Efter fikat höll författarna till i varsitt rum. Thilda tyckte köket passade henne bäst, där allt var bevarat så som det en gång varit. Historiska föremål och lukten av kaffe inspirerade till en annan Augusta, en Augusta sedd med dagens ögon, vilket Piraten hade älskat att läsa eftersom han själv alltid ändrade sina historier när han återberättade dem. Att Piraten var en sådan trollkarl med en alldeles egen berättarkonst fascinerade och gjorde oss ivrigt kreativa. Jonathan tyckte mycket om det stora rummet med dagsljus och skrev en mörk novell, om ett invecklat liv som gav ett kontraperspektiv till Återkomst. På tandläkarmottagningen satt Thilion och skrev en lång dikt om Piratens liv, en biografi jag misstänker att Piraten själv viskade till honom i örat. Den är helt och hållet i Fritiofs anda med så mycket fakta och humoristiska drag i sig.

En bok som gjorde mig glad var den om hans riktiga besök till Karibiska havet. Mannen som sade sig ha seglat över alla sju haven och älskade att kallas för Piraten, var egentligen inte mycket till sjöss förutom en kort tid i hans ungdom och nådde då knappt längre än till Danmark. Men i vuxen ålder var han och hans fru på turistbesök i Curazao. Jag skrattade mycket när han berättar om språket. Landet har varit en holländsk koloni och där, enligt Piraten, klarar man sig med sin kråsiga skånska och lite stapplande tyska från grundskolan. I novellen skojar han som vanligt om att det kan leda till flera missförstånd men vadå, man har roligt ändå.

Vi hade några dagar där vi bara gick och dreglade över det lilla vackra Tranås med sina speciella små butiker med konfektionskläder, konst, mysiga konditorier. Uppe på Pälsmuseet fick vi se en äldre skola, där allt berättade om en tid som inte längre finns. Lukten av päls stannade kvar i näsan hela dagen. Det var vackert och lärorikt. Författarna vet att sakerna berättar även sin egen historia, de lever inuti staden på något sätt. Magiska Tranås har så mycket att berätta. Det är egentligen en liten stad men som inför besökarens ögon växer och blir stor, som ser och känner arvet och den konstnärliga andan. Man får inte glömma att många författare och konstnärer har bott där. Dessutom bubblar staden av kultur och glädje för musik.

Efter en lång intensiv vecka full av intryck gav vi oss iväg till Jönköpings Litteraturhus för den sista dagen. Regionen hade anordnat ett spännande program med olika workshops om skrivande och den kreativa processen. Vi fick träffa Mats Söderlund som talade om boken Skriva poesi, en minikurs för poesigalna och andra intresserade. Där kan man lära sig en massa tricks och tips om vad som inte bör göras om man vill skriva dikter, allt under ledning av författaren själv. Vi fick till och med boken med oss, signerad av honom. Dagen slutade på deras scen Grodan, där vi alla läste poesi för varandra.

Säkert hände mycket annat som jag inte har berättat men ni förstår, Piraten var med oss hela tiden. Man kunde känna hans närvaro under hela veckan, och han sparar säkert själv några saker till en bok han skriver där han är nu. Vi låter honom berätta resten, för mannen lever och han kan inte hålla tyst, det vet vi alla! Dessutom: ingen berättar som Fritiof Nilsson! Det enda som kan hända är att han överdriver så mycket att ni inte kommer tro era öron, men jag lovar, allt har hänt. Han ljuger inte så mycket mer än vad vi själva gör. Eller som jag läste i en av hans berättelser: ” Sanningen finns inte, så varför skulle den bevisas?”. Tänk på att den som påstår det är en skicklig advokat och dessutom Sveriges mest folkkäre berättare och vår alldeles egen Pirat.









Vet ni vad jag gjorde i somras? (ett Fritiof Nilsson-äventyr)

1/1

Ett Litterärt nätverk med stöd av sina medlemmar samt:

Region Jönköpings Län, Tranås Kommun, Helge Ax:son Johnsons stiftelse,

Svenska Akademien och Kulturrådet.

© 2020 Litteraturcentrum >kvu