Norrköping

Uppdaterat: 10 okt.


Jag var på biblioteket när Magnus Grehn kom fram och frågade om jag ville hänga med till Norrköping och lyssna på Jazz. ”Nog vill jag det”, tänkte jag. En stad jag aldrig kommit mig för att besöka. Du kanske undrar varför. Jag har aldrig bemödat mig med att åka dit då jag inte haft något specifikt ärende dit. Det har blivit mest Linköping och mer städer söderut.

För att upptäcka ny Jazz hängde jag med Mange och Colm. Norrköping som stad såg förfärlig ut ända fram till nittiotalet då man bestämde att rusta upp den gamla textilstaden. Mange guidade mig fram genom den superba stadsarkitekturen. Jag var helt såld. Blickade ut över ån vid ett blygsamt vattenfall och Mange pekade mot en fabriksskorsten i rött tegel mitt i ån. Han nämnde något om konstnären bakom välgärningen som är okänd för mig, men vilken idé, en helt fristående skorsten som skjuter upp ur Motala ström och är jäkligt trevlig att titta på. ”Jag är glad att jag följde med”, sa jag till Mange och vi gick vidare mot ölstugan för att spisa och möta upp Mats Granberg, en för mig tidigare främmande kulturprofil. Colm valde vegetariskt och Magnus och jag beställde in stuvad pytt. Och mannen, det var gott. Vi satt där i fyra timmar och jag lyssnade och instämde i samtalen. När klockan närmade sig 19 begav vi oss mot konstmuseet där spelningen skulle äga rum.

Mats Gustafsson och Fire Orchestra drog i gång och efter några toner in var jag som besatt. Att jag aldrig har hört dem förut. När timmen gått och blåsarna drog en sista slinga bestämde jag mig för att köpa en skiva. Det stod mellan en LP och CD. Det blev en CD som Mange varmt rekommenderade. På väg därifrån konstaterade vi att vi inte hade en chans att hinna med pendeln hem. Granberg avvek och vi andra knallade ner till någon kvarterskrog och tog varsin öl och snackade en hel del. På väg dit fick jag syn på ett kyrktorn mitt i stadskärnan som man frigjort från långhuset. Jag trodde jag hade rökt på, att jag hallucinerade, men så var det inte. Magnus ordade något om spektaklet och gick vidare.

Vi tog sista pendeln, och något uppfriskad av jazzen och avskalade samtal om uppsluppna äventyr i Turkiet njöt jag hela vägen hem och Mange gick senare in på Ginza och beställde ofattbara mängder jazzskivor … till mig.


37 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Se upp!