top of page

Hattrick i Adelöv?


Det är tidigt åttiotal och jag slöar i min säng. Vägglampan är riktad snett nedåt och ger ljus kring huvudändan. Medan hösten ruskar om träden och regnet smattrar mot fönsterblecket bläddrar jag i några serietidningar.

Sådana här dagar ägnar jag mycket tid till att läsa Asterix, Tintin, Smurfarna och Buster samt Fantomen och Lucky Luke. Det är finfin litteratur, om jag får säga så. Har jag en tråkig stund så är en bra tidning ett tacksamt sällskap. Jag lever mig in i serietecknarnas utopi, som om jag själv är den där figuren som trillar i kitteln till hälften fylld med någon kokande trolsk brygd. Att det är jag som för alltid ska vara stark och bära stenbumlingar på ryggen. Vem vill inte vara som Lucky Luke och dra skjutjärnet snabbare än sin egen skugga. Ta fast bovarna och leda in dem i finkan. Oftast handlar det om samma laglösa gäng som kallas bröderna Dalton. Ett entourage som alltid rymmer, men aldrig riktigt lyckas undkomma rättsväsendet.

Efter ett gediget uppdrag är jag Fantomen och drar i mig ett stort glas mjölk samtidigt som jag klappar Devil. Sedan har vi Buster, jag bläddrar fram till en bra historia om en bänkad fotbollsspelare som tar chansen när han får den, dribblar förbi försvaret och gör det skickligt. Han nätar inte bara en gång utan tre gånger om faktiskt. Det är verkligen något många drömmer om, men inte jag.

Jag var med i B-laget. Man satte mig som anfallare, på högerkanten, och jag kan än idag inte begripa varför? Jag gjorde ju aldrig ett enda mål. Var oftast orolig att någon mittfältare skulle passa mig så att jag skamset dribblade bort mig själv och missade målet till unisont burop.


Tintin, en ung journalist som skickligt lirkar sig igenom olika brottsfall med en tillika nyfiken och listig hund. Ett äventyr man lätt sugs in i. Och Smurfarna, vilken härlig by de lever i. Gäckade av trollkarlen Gargamel klarar de sig aldrig utan en vis Gammelsmurf.

Tidningarna fick jag av min morbror, mest Buster och Fantomen för att vara ärlig, De andra köpte jag för en spottstyver i någon kiosk.

Än idag kan jag grotta ned mig, men nu i fåtöljen, läsa ett avsnitt ur någon trevlig tidning.

Då andan faller på kan jag på biblioteket, i lugn och ro, välja mellan populära serier. Ibland kan jag hamna lite avsides och då tankspritt botanisera bland självbiografierna medan jag planerar att trixa mig tillbaka. Ni kanske tycker jag är barnslig. Så kanske det är, men serierna gjorde tidigt ett oerhört stort intryck på mig. Dock förordar jag gärna ett och annat till de mest nyfikna innan jag packar väskan full med chosefria figurer och går hem.

Comments


bottom of page