VÅR 2020
Det är inte en pandemi. Inte en sjukdom. Inte karantän. Nej det är konfrontationen med mig själv som är det svåra.
Vem är jag nu? Vad har jag? Hur mår jag? Vad ger jag?
Var har jag min tillflykt. Vem tröstar mig. Vem bryr sig om mig.
Att förhålla sig till det som händer. Att våga se det man har och vara tacksam över det. Men också det man inte har. Det man saknar. Det man är oförmögen att få känna.
Vår mur är byggd av rädslans stenar. Vad består rädsla av? Ångest. En avsändare utan adress. Vara i nuet. Andas. Titta. Känna. Våga leva!
Ingela Haas Johansson
Här är en dikt från Young Writers LAB
Vi hade som ett tema i grupperna som jag döpte till "Corona som en Rubiks kub". Där de fick skriva ur olika perspektiv som de kände just då. Alla rutor har ju en färg och man är på olika rutor och det var okej att skriva och känna vad man ville. Handledare: Cecilia Vestgöte