A really exciting networking meeting and launch event for the ripples project last night. We had three poetry readings in Swedish by the original poets and showed the three films created in response to an English language translation. Two of the films also featured further translation into the Merthyr dialect and into the Welsh language. It was the first time any of the poets had seen the films so we were able to witness immediate responses. Elisabeth Westlund said of ripple performance by Elinor Wyn Reynolds that it enabled her to ‘feel the poem from the inside’ a beautiful line from the original poet! There were 18 poets and artists in the meeting from Wales, Sweden, Mexico, England, Catalunya and Czech Republic and some good new international connections made.
top of page
Pappa, kan du ringa till polisen på 112?
Kan du berätta för polisen
att dom stygga gör många dumheter.
Dom förstörde elen i vårt hem.
Betyder det inte något?
Kan dom inte hitta på något annat att göra?
Dom kan gå till stranden
och ha skoj där.
Dom kan göra så många dumheter dom vill där.
Vi skulle slippa alla deras dumheter.
Är dom rädda för att leka på stranden?
Polisen kan vakta dom.
Varför ringer du inte polisen?
Förlåt pappa, jag glömde att din mobil är urladdad,
och det finns ingen ström heller.
Hur skulle du då kunna ringa?
Bli inte ledsen, pappa.
Låt mig tänka!
Jag kommer att hitta på en lösning.
Kultivera och Litteraturcentrum Kvu i samarbete med Tranås Stadsbibliotek Studieförbundet Vuxenskolan Tranås och Tranås Tidning.
I dagsläget sitter jag i Sobelhuset i Tranås och knappar på min ordbehandlare i Studiefrämjandets lokaler. Jag verkar fortfarande som ”Husets författare” på Kultivera, alltså jag fortsätter samarbetet med Frank och Colm, precis som jag gjort förr om åren, men nu utgår jag som sagt från Sobelhuset. Och medan lampan på skrivbordet kastar ljus över olika ämnen och snälltåget för ett metalliskt välljud ett tjugotal meter från min skrivarverkstad, formulerar jag ett stycke text utan att lämna något åt slumpen. I dagarna väntas information om skatteåterbäringen, räknar inte med att få något tillbaka, men hoppet lever.
Nu är det så att jag har anammat en inspirerande stil vad gäller diktandet, jag skriver inte så kort längre utan nu är jag mer inriktad på ett lite bredare format. Till min förvåning märkte jag ganska tidigt att det var något att hålla fast vid. Jag fick god respons både från diktare och pretentiösa romanförfattare, och själv känns det som att jag lyckats föra över den lättsamma nerven från de korta dikterna till de längre.
Med detta sagt bör jag nämna musikerna som jag stiftat bekantskap med. Emil och Axel. Med dessa Amigos komponeras det musik till min något lågmälda röst. Vi har jobbat under samma tak förut. Det var Emil som tidigt efterlyste längre texter så de kan foga samman en låt till varje dikt. Medan det här skrivs spelar grabbarna upp introt till den nya plattan och jag tycker det låter riktigt bra vilket de instämmer i. Här flödar kulturen och det skapas musikhistoria, om inte för världen så för oss själva, och kanske upptäcks något stycke av en och annan kultur och musikälskare. Någon som hänger på sig lurarna och oavkortat rycks in i en lyrisk värld.
Kranvattnet rinner igenom filtret och doften av nybryggt kaffe för mig bakåt i tiden, till något som ett helt liv legat bortglömt, farfar och frukostbordet. Jag var sju, åtta år gammal och köket andades kaffearom och cigarettrök. Jag kände mig väl till mods, liksom behagligt tillfredsställd precis som nu. Jag brygger det extra starkt. Det ska vara drag i kaffet. Jag minns mormor, ju äldre hon blev desto svagare kaffe. Så vill jag inte ha det. Nej, här ska det maxas.
Nåväl, här sitter jag och kastar uppsluppna skuggor över barndomsåren medan jag lyssnar på radio P1. De talar om universum och dess galaxer. Lustigt hur stort det är, det går knappt att ta in i min lilla värld. Det divideras också om att en del låtar har blivit kortare, nu två minuter i stället för tre som det förut var, det är något med Billboardlistan i USA. De menar att låtarna kan spelas fler gånger på kort tid.
Då passar våra perfekt.
-Joakim Becker
bottom of page