Inläst text:
Här bodde Piraten den första tiden innan han fick tag i en lägenhet.
Han ska även ha ätit lunch på hotellet regelbundet och pokulerat med sina vänner på en av loftgångarna eller balkongerna.
Piraten Okänt – osett – omtryckt, 2009. Piraten-sällskapet och kap. Tjugotalets Tranås och några män jag mötte där
I Tjugotalets Tranås och några män jag mötte där beskriver Piraten hur han betalat extra med en stoppbiljett för att tåget ska stanna sent i Tranås. Den 15 maj 1921 Kl. 1.40 på morgonen satte jag för första gången min fot i Tranås och 9.30 samma dags förmiddag öppnade jag advokatbyrå i staden.
Han går av tåget då stationen låg på västra sidan av järnvägen och går mot öster via Falkgatan till Storgatan. Han beskriver hur tyst staden är och att han ser tingshuset spegla sig i ån och i öster finns inte mycket bebyggelse, däremot i väster med den långa storgatan. Väster om stambanan låg stationshuset och en möbelfabrik (AB Möbelindustrikompaniet) men därutöver ingenting nämnvärt; öster om banan, mellan denna och Svartån, låg den långsträckta staden.
Han kommer fram till Centralhotellet mitt i natten och ringer på:
Jag ringde fyra, fem gånger på hotellets nattklocka och slutligen öppnades dörren av en äldre man i nattskjorta, byxor och dinglande hängslen. Hans ansikte var vresigt, hårt såsom skuret i trä, men i ögat var en glimt som tydde på liv och gemyt under hårdheten. Det var hotellets ägare och värd. Johan Lindholm. Ett originellt ställe var det, Centralhotellet: utom andra bekvämligheter tillhandahöll det också en likkista, i fall av behov. Johan Lindholm hade börjat sin bana som kistsnickare och släppte aldrig helt kontakten med sin första profession.
Du kan köpa boken "Stoppbiljett. Avstigning Tranås. - Fritiof Nilsson Piratens tid i Sommenbygd" som är delvis baserat på den här evenemang hos oss på Litteraturcentrum Kvu Bokhandel online.