- 22 mars 2020
Dominic Williams är en poet från Wales som också driver förlaget Three Throated Press, och som hunnit bli ganska känd här i Tranås då han varit här ett flertal gånger på residens, fungerat som kurator, varit moderator på flera evenemang som exempelvis Passion for Words, Pilsnerpoesi med mera.
I somras under at the Fringe-festivalen medverkade han i några föreställningar där poesi mötte andra konstinriktningar. Jag ville prata med honom om just detta och hans upplevelse av det hela; att samarbeta över gränserna och korsa olika konstnärliga discipliner. Dominic hade väldigt mycket att säga om ämnet, så samtalet kan väl mest liknas vid en monolog, med några korta inpass från undertecknad.
Det första som togs upp var hans samarbete med dansaren Stina Nilsson från Jönköping. Hon har själv uppträtt med andra konstnärer som målat, spelat musik och hon har svarat på deras arbete med dans. När de träffades i Jönköping i maj månad hade hon frågat Dominic om han var intresserad av att göra någonting liknande, fast nu med poesi. Stina visade honom videos på arbeten som hon gjort tidigare, Dominic blev intresserad och de bestämde sig för att ses igen på at the Fringe-festivalen.
De träffades och lärde känna varann närmare, projektet började ta form och de bestämde sig för att uppträda på Jönköpings Poesifest i september. Men under tiden i Tranås fick de tillgång till en lokal, de repeterade eller man kanske ska säga testade hur det kändes under några timmar, och bestämde sig helt sonika för att uppträda dagen efter inför publik. De genomförde två helt improviserade föreställningar. Dominic menar att det enda de reagerar på är miljön de befinner sig i, och varandra. Det som sen händer, händer. Dominic svarade på Stinas dans, och hon på hans poesi. Han medger att det var nervöst eftersom han aldrig gjort något liknande, men att det var en fantastisk upplevelse. Han säger också att han lärde sig mycket av Stina som hade sagt till honom att inte vara rädd för tystnaden, att låta tystnaden tala, och hur man rör sig på scenen och använder kroppen.
Han säger att reaktionerna har varit mycket positiva och många trodde till och med att de måste ha övat mycket innan föreställningarna. Han menar att trots det är smickrande att höra, vill han understryka att allt är totalt improviserat, ingenting är repeterat. Det enda de har gjort upp i förväg är själva ingången till föreställningen och Dominics avslutande ord. Dominic säger att han pratat med många poeter och ingen har hört talas om någonting liknande. Samarbetet med Stina Nilsson har fortsatt och projektet och har nu också fått ett namn: Your Strangest Friend.
Sen involverades han också i at the Fringes filmfestival. Dominic och en av filmfestivalens kuratorer, Laura Bianco, hade en idé om att låta några av poeterna som var på residens under festivalen reagera på några av filmerna som visades med nyskrivna dikter. Dominic, Doreena Jennings och Jonas Ellerström var de tre författarna som tog sig an uppgiften. Här menar han att det ligger en missuppfattning i vad som menas med samarbete mellan konstnärer. Att läsa en redan färdigskriven dikt till film är inte samma sak som ett videopoem, säger Dominic. Samma sak gäller förstås det omvända. Då handlar det bara om att man svarar på en annan konstnärs verk. Ett riktigt samarbete handlar om att båda konstnärerna startar från noll och därifrån har lika stor del i verket.
Filmen han skrev en dikt till - Continents quiver as memories erupt into earthflames - hade redan ett narrativ vilket inte alls fungerade för Dominic. Han såg därför om filmen utan ljud och skrev sedan sitt poem genom att enbart reagera på bilderna. Filmens regissör Georg Koszulinski berättade efteråt för honom att han redigerat bort sekvenser från filmen som Dominic, fascinerande nog, ändå fått med i sin dikt. Han nämner också att alla poeterna närmade sig filmerna på olika sätt. Doreena Jennings till exempel skrev sin dikt baserad på en enda scen.
När han sammanfattar det hela säger han att samarbete med konstnärer över gränserna på det här viset är fantastiskt. Hela processen med kollaboration, spontanitet och improvisation är mycket givande och en viktig lärprocess. Han säger att han inte skrämdes av det och vill gärna prova igen. Dominic säger också att han gärna skulle vilja testa samma sak med musik, och nämner poeten Jonas Ellerström som också spelar gitarr. De har redan uppträtt tillsammans men då var det inte improviserat. Det är något han skulle kunna tänka sig att utveckla.
