Det har blivit dags att sammanfatta årets at the Fringe-festival som på grund av pandemin fick ett något annorlunda utseende än vanligt. Den uppkomna situationen gjorde att årets festival som skulle gått av stapeln månadsskiftet juni-juli fick skjutas upp på obestämd tid.
Svaret blev att begränsa antalet besökare och samtidigt sända alla evenemang över nätet, vilket förstås är den stora skillnaden mellan årets festival och föregående: antalet besökare och publiken på plats. Tanken var också initialt att festivalen skulle bli något mindre och mer komprimerad. Resultatet blev till slut en åtta dagar lång festival med deltagare från trettiotvå länder och sextioåtta evenemang!
Festivalens schema var annars upplagt som vanligt; första delen var tillägnad film och scenkonst, andra halvan lades fokus på litteratur. Vissa evenemang gick tyvärr inte att genomföra, som exempelvis Mikroförlagsmässan. och fick helt enkelt ställas in. Andra evenemang var förinspelade och visades online, eller livestreamades inför en liten publik på plats. Men man kunde även dra nytta av tekniken genom att presentera några nyheter för året. Exempelvis introducerades två nya programpunkter: Morgonpoesi och Fikapoesi, där poeter läste sina verk till morgonkaffet eller fikapausen på förmiddagen. En annan skillnad från föregående år var att vanligtvis brukar at the Fringe sprida ut sina evenemang på olika ställen över hela stan, men i år koncentrerade man sig på Kultiveras egna lokaler och Strandbaren.
Men med det sagt, och trots alla förberedelser, var det ändå lite nervöst när festivalen skulle starta. Skillnaden är stor, främst vad gäller logistiken, att arrangera en ‘vanlig’ festival och en ‘digital’, då man är utlämnad till tekniken på ett helt annat sätt. Så när första sändningen startade, drogs en liten suck av lättnad när man såg att det flöt på som det skulle. Sedan rullade festivalen vidare med filmer, dans, scenkonst, poesi, intervjuer, samtal och diverse framträdanden i en salig blandning av förinspelade akter och arrangemang som sändes live. Visst, en och annan gång hakade tekniken upp sig, och ett och annat missöde uppstod, men i det stora hela kunde festivalen genomföras utan problem.
Sedan går det inte att komma ifrån att det som saknades mest var tillströmningen av folk, både från Tranås men framför allt utifrån. Författare, konstnärer och andra besökare som träffas och snackar över en öl eller kaffe. Folk som går från ställe till ställe för att kolla nästa evenemang. Någon eller några som stannar till vid en lokal för att se vad som pågår just där, just då. Den där kontakten som uppstår vid spontana möten då konstnärer träffas och nya spännande projekt uppstår. Man skulle kunna beskriva det som att festivalens puls gick förlorad lite grann.
Med detta sagt så saknades inte interaktioner mellan deltagare. Ur konstprojektet Letters som behandlar korrespondensen mellan punkare på 80-talet, föddes ett musikprojekt där några av de involverade konstnärerna gick in i studio och läste poesi till nyinspelad punkrock. Poeten Christer Boberg, ena halvan av Axelsson & Boberg sprider oro, som för övrigt spelade på festivalen, träffade poeten Aleisa Ribalta Guzmán som översatte hans poesi till spanska, och som redan har framförts och spelats in av Antonio Salvador från Puerto Rico. Redaktören för Red Door Magazine, Elisabeth Torres, intervjuade festivalarrangören Colm O Ciarnáin, poeten Bengt Berg, samtidskonstnären Milica Denkovic och förläggaren Magnus Grehn för sin pod The Red Transmissions.
En annan aspekt som inte går att förbise är att med hjälp av digitala verktyg finns möjligheten att nå ut till fler intresserade. Festivalen begränsas inte till antalet fysiska deltagare och besökare, vilket märks på statistiken som studerats efteråt. Antalet besökare som registrerades via nätet var mycket stor, över 7000 tittare på Facebook och YouTube, så publiken för årets festival var totalt sett den största hittills. Det lyckade utfallet, både vad gäller besökare och festivalens genomförande, har tydliggjort att tekniken har kommit för att stanna. Det är något alla inblandade är överens om. Hur detta ska komma att utnyttjas i framtiden är något man får ta ställning till när årets festival utvärderas.
Men hur man än vänder och vrider på det går det inte att komma ifrån det faktum att at the Fringe, mot alla odds, arrangerades för sjunde året, och efter förutsättningarna genomfördes festivalen på ett i stort sett prickfritt sätt. Som sagt, några få missöden uppstod men de sker varje år, och de förtar inte helhetsintrycket av en mycket lyckad festival. Hur som helst, det är sådana detaljer man får slipa på och dra lärdom av till nästkommande evenemang. Kan tilläggas att om du vill uppleva festivalen igen finns alla evenemang, förutom film och scenkonst på grund av rättighetsskäl, tillgängliga på YouTube.
När detta skrivs är fortfarande situationen vad gäller pandemin osäker och vad som händer 2021 står fortfarande skrivet i stjärnorna. Kultivera (och alla andra) hoppas förstås att läget då har stabiliserats och normaliserats, men det är ju ingenting man kan räkna med i dagsläget. Så hur at the Fringe kommer se ut nästa år vet vi inte än. En sak är säker dock: det kommer att bli en festival. I vilken skepnad får vi se då.
Comments