På årets hittills varmaste dag, träffas vi över några koppar kaffe inne i den relativa svalkan på konstföreningen Kultivera, jag och poeten och illustratören Jonas B. Svensson (B står för Bengt om ni undrar). Han är Kalmarbon som sedan länge är Malmöit och det var varken arbete eller kärlek som drog honom söderut utan skrivandet. Det, och det klassiska temat att fly bort från hemstaden. Just to get away! Han sökte in till skrivarlinjen på Skurups folkhögskola 1996 och sedan dess är han Malmö trogen. De två åren på skolan beskriver han som: - Skitbra. Utan de två åren kanske det inte hade blivit något av skrivandet. Fast han nämner också att han gärna hade utnyttjat andra året lite bättre. - Då hade man bara sitt eget skrivande att tänka på. Men med eget boende i Malmö, studiebidrag...det blir lätt så, säger han med ett snett leende.
Att det blev poesi och inte till exempel musik, som jag vet att han är inne på, förklarar han med att han är totalt omusikalisk. - Jag har alltid gillat att skriva. Sedan är jag lite introvert lagd, och som ensamvarg är ju skrivande en passande sysselsättning. Han nämner poeten Cidden (Bengt Andersson) som besökte hans skola när han gick i trean eller fyran. Tydligen lämnade han ett bestående intryck på den unge Jonas eller som han nu uttrycker det: - Jag blev impad. Senare visade det sig också att Jonas hade talang för skrivandet. Han fick alltid höga betyg och beröm när han lämnade in uppsatser och sådant gör ju att man växer.
Att jag skrev att Jonas varit Malmö trogen sedan flytten dit, är en sanning med viss modifikation. Han hade träffat en tjej som skulle iväg till Trondheim för att studera på Konstakademien och Jonas hakade på. Väl där läste han två terminer litteraturvetenskap på NTNU, men det var mest för att få studiemedel: - Frånvaron var hyggligt hög… Men han fick ändå saker och ting gjorda under sin vistelse i Norge. Han säger att han hade en slags öppen skrivarverkstad, där han hängde upp dikter i fönstret. Han gjorde ett fanzine och vann även en poesitävling och blev publicerad i Studenttidningen. Han publicerades också i en antologi av det ansedda norska förlaget Cappelen. Trots detta säger han att resan inte var någon bra idé: - Det var inget planerat. Tjejen hade ju sitt liv på universitetet och sina studier medan jag bara hängde på. Så efter ett och ett halvt år i Trondheim flyttade Jonas hem igen.
Väl hemma fortsatte livet med diverse jobb och fortsatt skrivande, men han var också inblandad i den litterära tidskriften Serum som gavs ut fyra gånger per år från 1999 till 2006. Jonas var medredaktör från 2003: - Det var en bra tidning. Uppkäftig. Den hade allt från litteratur till serier och vi gav även ut en CD. Vi publicerade också Henry Rollins som skickade ett ganska roligt brev till redaktionen med specifika förhållningsorder hur vi fick använda hans dikter.
Vad gäller Jonas själv har han hunnit med att skriva flera artiklar i olika tidskrifter, medverkat i ett antal antologier både med sin poesi och sina serier (mer om det senare), gett ut en samling krönikor som handlar om fotboll och då främst Malmö FF, men framför allt har han publicerat tre diktsamlingar: 2010 kom ‘Tjuv-96’ (668 Förlag), året efter släpptes ‘Och sedan fogas ihop igen’ på Magnus Grehn Förlag och 2019 publicerades ‘Jag hamras vaken av hundra tjälhål’, utgiven på Smockadoll Förlag i Malmö. Vill man veta mer om Jonas och hans alster rekommenderas hans egen sida jonasbengt.se. Angående sin poesi anser han att den kan kallas politisk då dikterna behandlar ämnen som arbetsmiljö och är skrivna ur ett socialrealistiskt perspektiv.
Omkring 2015 tog han en paus från poesin och började teckna. När jag frågar hur det kom sig svarar han lite lakoniskt: - På behandlingshemmet. Jag gjorde tre månader där på grund av alkoholproblem. Under vistelsen där blev han inspirerad av andra personer som höll på med konst, bland annat graffiti. Han plockade upp papper och penna och började teckna. Några tyckte han borde ha en karaktär, en figur, och så föddes Batongen. - Batongen är väl mitt alter ego, säger Jonas. Bitter, vilsen och utkommen från behandlingshem. Han menar vidare att poesin kräver mer tankeverksamhet medan tecknandet mer kan liknas vid ett flöde. Jonas själv tecknar i tusch och allt går i svart och vitt. Med sina teckningar har han haft utställningar på flera platser både i Malmö och Tranås. Han har även haft en utställning i Carmarthen, Wales. Detta i samband med boksläppet av Joakim Beckers ‘When the barbed wire slipped in’. En diktsamling som översatts till engelska med illustrationer av Jonas.
När vi kommer in på kopplingen mellan Jonas och Tranås skiner han upp: - Här kom jag på en röd tråd. Under sin vistelse i Trondheim började han brevväxla med den amerikanske författaren Irving Stettner. Samme Stettner som en viss Magnus Grehn också hade kontakt med. Magnus bad Jonas att översätta en kort novell och en dikt av Stettner som senare gavs ut på Magnus Grehn Förlag med titeln ‘Hallå Irving, är det du?’ 2008. Jonas och Magnus som var vänner sedan tidigare, återupptog kontakten och 2011 släppte Jonas sin egen diktsamling ‘Och sedan fogas ihop igen’ på samma förlag.
2016 var han en av deltagarna på litteraturresidenset i Tranås som anordnades av Kultivera och medverkade samtidigt på at the Fringe-festivalen. - Hela den upplevelsen var viktig, säger han. Jag kände att någonting hände där och då. Vistelsen gjorde att Jonas började skriva igen vilket resulterade i Tranås 7+7, en chapbok med nyskrivna dikter om Tranås illustrerad av honom själv. - Då var det också första gången jag läste på en scen med mikrofon. Annars säger han att det är jobbigt med uppläsningar, men att han samtidigt vill göra det för det ger en kick att stå där framme. Efter besöket 2016 har han varit tillbaka i Tranås flera gånger och läst. När jag frågar honom om miljön i Malmö för poeter säger han att där finns inte någon direkt scen. Men han uppträdde med sina dikter när kultbandet Två män i en dambob var i Malmö och spelade.
Eftersom vi båda är fotbollsfans och Jonas själv skrivit för Malmö FF på supportersidan Svenska Fans, frågar jag om kopplingen mellan fotboll och poesi. - Både fotboll och poesi handlar om känslor och passion, men fotbollen är ju förstås mer utåtriktad. Han säger dock att förståelsen är ganska liten mellan de två grupperna: - På läktaren ses man som lustig om man nämner poesi, och bland poeter är det likadant vad det gäller fotboll.
Då Jonas sysslar både med poesi och illustrationer, undrar jag om han inte tänkt pröva på något annat uttryckssätt. Han säger att han tänkt sig att försöka skriva en roman. - Jag har mycket anteckningar hemma i lådan. Han nämner en historia om en man som gömmer ett gammalt stridsflygplan på sin gård och hamnar i bråk med myndigheterna. - Lite åt Sture Dahlström hållet kanske. Men det är svårt. Man måste tänka annorlunda. Det är otroligt svårt att skriva dialog, säger han.
När jag avslutningsvis frågar honom om det är någonting jag glömt eller om det är något han skulle vilja säga, ler han lite snett och utbrister: - Leve anarkismen!