Den visuella konstnären Seher Uysal från Turkiet ägnar sig inte bara åt sitt eget konstnärskap, utan arbetar också som kurator åt andra konstnärer, något hon har gjort många gånger i Tranås sen sitt första besök här 2015.
Seher säger att Magnus visade henne en bok, Inte bara en verkstad, skriven av Torbjörn Skobe, som handlade om PJ Carlssons Bildhuggeri. -Jag blev intresserad och vi bestämde oss för att besöka platsen, men det kom alltid något emellan när vi väl skulle dit, så till slut gick jag dit själv utan nyckel och stod utanför och kikade in genom fönstren, skrattar hon.
Men till slut kom hon i alla fall in och fick se stället, blev fascinerad och tänkte att hon måste göra någonting av det här. Att Seher var fast besluten att göra något förstår man när hon nämner att hon lånade Skobes bok, som bara finns på svenska, och läste den genom att använda Googles översättningsfunktion.
Så småningom fick hon även kontakt med personer med insyn i Bildhuggarverkstan som hjälpte henne med material och bakgrundsinformation. Namn som konstnären Sven Karlsson, husets förre ägare Lars Gärskog, Per Stille, med flera nämns.
Samtidigt som Seher intervjuade alla dessa människor som villigt delade med sig av historier och minnen, växte projektet mer och mer. -Bara att samla ihop allt material tog mig nästan ett år och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med det. Men man kan väl säga att det var materialet jag fick fram som styrde mig åt ett visst håll. Resultatet blev sex platsspecifika utställningar som bland annat tog upp verkstaden och dess framtid, spelmännen som vistades där och konstnären Lill-Arthur.
En av utställningarna visade upp figurer snidade i trä, fritt tolkade efter John Bauer. Seher fick reda på att verken var populära i Tranås och sökte runt i sociala medier i hopp om att få låna några till utställningen. Ett av verken kom hela vägen från Göteborg där en man vid namn Peter Lundberg fick syn på hennes efterlysning. Lundberg, sonson till en av pionjärerna i pälsindustrin i Tranås, Fritz Lundberg, hade haft figuren hemma i många år utan att veta varifrån den kom. Överraskad tog han kontakt med Seher och lagom till utställningen körde han själv till Tranås med skulpturen och fick för första gången se Bildhuggarverkstan.
Till slut fick hon ihop tretton stycken träskulpturer till utställningen. -Jag tyckte om dem, och det slutade med att jag själv köpte en, skrattar hon. Att hon köpte den av PJ Carlssons barnbarn Catherine Bolehed gör ju inte historien sämre. Den sex delar långa utställningen avslutades passande nog med en filmad intervju med Torbjörn Skobe. Seher säger att utställningen blev ett sätt att försöka presentera och återskapa verkstaden på ett nytt sätt, samtidigt som man kan föreställa sig hur platsen var och vad som hände här. -Att komma in här är ju som att kliva in i en tidskapsel.
Syftet med projektet var förstås att visa upp och presentera Bildhuggarverkstaden och människorna som arbetade och vistades där, men också hur vi handskas med vårt kulturella arv. Hon nämner att hon slogs av att många, speciellt yngre, inte visste var platsen låg eller ens att det fanns.
När det gäller projektet i sig trodde hon att det “bara” skulle bli ett konstverk, men det blev mycket mer än så. Arbetet med utställningen tog två år och hon kom i kontakt med folk som delade med sig av sina minnen och erfarenheter, vilket berörde dem och det påverkade även Seher själv. -Det var mycket att gräva fram, och till slut blev det som en upptäcktsresa.
Förutom utställningen blir hennes bestående bidrag en uppsats om arbetet som förhoppningsvis kan hjälpa framtida konstnärer som kommer till Tranås. Hon säger att varje gång det har varit utländska konstnärer i Tranås frågar de efter material om staden, men det finns väldigt lite skrivet på engelska och det är något hon hoppas kunna ändra på med sin uppsats.
Som avslutning säger hon att det känns lite sorgligt att det är över, men det gäller att veta när det är dags att sluta. Nu räcker hon över stafettpinnen till andra konstnärer att gräva vidare i Tranås kulturhistoria.
Comments