SmåLits lunchprogram på Kultivera bjöd på Vimmerbypoeten Thomas C Ericsson.
Mats Granberg fick introducera Thomas som är betydligt mer mångfacetterat än att binda upp sig kring pandemin med stort C. Många av manuskripten ligger 10-15 år innan de hittar sin slutform berättade Thomas och att texterna skrivs och skrivs om
förstår man som läsare där ibland varje rad fordrar ett par omläsningar innan de faller in i både känsla och förståelse.
"Nattbok C", för övrigt förtjänstfullt utgiven av Magnus Grehn, rymmer många strofer som etsar sig fast som "den utdragna våren/ den förlorade sommaren/ den förtvivlade hösten/ den inlåsta vintern/ eller: vaknar / 04.46/ den tunga andedräkten/ räknar hjärtslagen/ radion viskar/ alla är ensammast om natten/.
Tyvärr tillät inte tiden att publiken fick chans att ställa några frågor. Ibland hörde jag Göran Palms underbara kortdikt" Varför har nätterna inga namn/ För att halva livet är oss obekant". Samma obönhörliga känsla av ensamhet i livet som för alla hastar mot döden finns i rikt mått hos Ericsson och några rader ristar sig i sten "till slut/ orkar livet/ inte leva/ längre"
Att Samfundet De Nio prisade Thomas C Ericsson så sent som i julas är både förståeligt och synnerligen rättvist. Ericsson tillhör de poeter som med enkla ord skapar stora sammanhang!
-Lars Saxholm