2019 var det andra året som det delades ut två författarstipendium i Fritiof Nilsson Piratens minne i Tranås. Ett projekt som kallas Platsens författare, där två ungdomar får möjligheten att sommarjobba som författare och samtidigt chansen att förkovra sig i skrivandet. Projektet syftar också till att göra Piraten och hans verk tillgängliga för yngre författare och låta dessa reagera på hans verk. I år hette stipendiaterna Hedda Ragnarsson Eriksson och Iza Knutsson. Under tre veckor med start den 24 juni arbetade de som författare på heltid, under ledning av poeten Jonas Ellerström.
Innan projektet drog igång fick jag en liten pratstund med dem. De båda uttryckte en förtjusning över att få syssla med något som de båda gillar och dessutom få betalt för det. -Det är lite svårt att förklara för folk att vi ska sommarjobba som författare, säger båda med en mun och skrattar samtidigt. Båda studerar på det estetiska programmet vid Holavedsgymnasiet i Tranås, Hedda på den musikinriktade linjen och Iza dans- och teater. När jag frågar hur de fick reda på stipendiet, säger de att lärarna hade tipsat dem att söka.
Överhuvudtaget är miljön på skolan väldigt bra vad gäller kultur, menar de. -Lärarna är hela tiden på oss när det gäller någonting de gillar och som de tycker vi borde kolla upp. Sen kan det gälla TV, film, böcker, utställningar eller något annat. Vi blir pushade, men på ett positivt sätt. Våra lärare och mentorer på skolan är väldigt uppmuntrande.
De båda skiljer sig åt vad gäller sättet att närma sig skrivandet genom åren.
-Jag har alltid skrivit, säger Hedda. När jag var mindre skrev jag pjäser och satte upp dem för föräldrar och andra.
-Jag började skriva ganska nyligen, säger Iza. Det var när Mel Perry, en poet från Wales, började arbeta med oss i teatergruppen som jag blev inspirerad att börja skriva.
Förutom chansen att under sommaren få jobba som författare och därigenom möjligheten att kunna utveckla sitt skrivande, skiljer sig de framtida ambitionerna och drömmarna något.
-Jag skulle vilja bli låtskrivare, säger Hedda. -Det skulle vara kul att ge ut en bokserie, säger Iza. Gällande projektet såg de fram emot det med förväntan. -Det kommer bli spännande och vi lär få nya impulser då vi antagligen kommer att se många författare uppträda och kanske också träffa dem i samband med at the Fringe-festivalen som går samtidigt.
När jag frågar om deras relation till Piraten börjar de småskratta lite generat. -Jag visste inte vem det var, säger Hedda. Iza håller med och tillägger: -Det var ju lite före vår tid. Eftersom projektet är så pass fritt har de inte riktigt bestämt sig hur de ska närma sig det hela. Iza säger att det kanske blir poesi eller prosa eller en novell. Hedda nämner också novell men är också inne på flera små, kortare historier.
Avslutningsvis menar de att det förstås är kul att bli läst men också viktigt att bli förstådd, och att läsaren kan känna igen sig i det de skriver. Helt enkelt att försöka skriva så deras ord blir allmängiltiga. -Det känns inte lönt att skriva om ingen läser det, säger Hedda. Iza håller med: -Man vill ju känna sig hörd.