Är och var. Vad knyter samman tempusformerna och tidsskikten? 
Kanske allra mest musiken, vare sig den ljuder från scen och
skivspelare eller uppstår spontant när vinden visslar i en
landstingskrycka eller fläkten inne på toaletten klapprar 
och frustar. Musiken är här och nu, men bär sin historia 
som en självklar del av sig. Den väcker minnen men rör sig
alltid framåt i tiden. Var och är.
Minnen väcks,frågor uppstår. Det vardagligaste, mest grådystra 
ögonblick på en lokal järnvägsstation är också en del av 
existensen och ett tillfälle att undra om vi hamnat i exil
eller - rentav - kanske hittat hem. Nuet, och dikten som
föds i nuet, är en utsiktspunkt både bakåt och framåt.
Var, är och blir.
Jonas Ellerström