Är och var. Vad knyter samman tempusformerna och tidsskikten?  Kanske allra mest musiken, vare sig den ljuder från scen och skivspelare eller uppstår spontant när vinden visslar i en landstingskrycka eller fläkten inne på toaletten klapprar  och frustar. Musiken är här och nu, men bär sin historia  som en självklar del av sig. Den väcker minnen men rör sig alltid framåt i tiden. Var och är.

Minnen väcks,frågor uppstår. Det vardagligaste, mest grådystra  ögonblick på en lokal järnvägsstation är också en del av  existensen och ett tillfälle att undra om vi hamnat i exil eller - rentav - kanske hittat hem. Nuet, och dikten som föds i nuet, är en utsiktspunkt både bakåt och framåt. Var, är och blir.

Jonas Ellerström