Texterna i den här boken är arrangerade så att de enskilda dikterna är fylld av reflektioner, andetag oc suckar som korresponderar med varandra. Det genomgripande intrycket är att en levande självbiografisk båge skapar en historia
för den poetiska rösten. Den rösten är löst rotad i den inledande dikten, vilken utspelar sig bland havsväxter, är irriterad över ett enda korn och lockas av utsikten över Nordsjön. (...) slutet av världen på den östra kusten är en klyfta att passera, en inbjudan att följa poeten på hennes upptäcktsresa.
 
Dominic Williams