Leith Abbas

Men vi kanske ska ta det från början. Leith Abbas kommer från Bagdad, Irak och som beskriver sig själv som väldigt energisk och äventyrlig som barn. -Det var full fart hela tiden. Jag hittade på mycket saker att göra för oss ungar där jag bodde. Jag var väl lite av en ledare. Men han säger också att han samtidigt var något av en tänkare. Hans pappa som var en välutbildad konstnär hade ofta långa och djupa diskussioner med sin son. Samtalen handlade om vetenskap och filosofi och namn som Edison och Darwin kom upp. Leith menar att allt detta hjälpte till att forma hans karaktär.

Meningen var att han skulle bli ingenjör och han studerade naturvetenskap på gymnasiet. -Jag har alltid varit intresserad av matematik, fysik och kemi och sådana ämnen. Jag är mer intresserad av naturvetenskap och filosofi än politik, säger han. Men tack vare pappan väcktes också konstintresset och Leith började teckna och måla och visade sig ha stor talang. Han fick rådet att söka in på College of Fine Arts i Bagdad, vilket han gjorde och 1989 blev han antagen.

-Det var där jag började med keramik, säger Leith. Förutom att han tycker om själva hantverket att jobba med händerna gillar han att det påminner mycket om vetenskap. Förutom att tänka på perspektiv och det tredimensionella handlar det om beräkningar vad gäller formbarhet, temperatur, glasyr och mycket annat. -Det är som kemi, säger Leith.. Håller man på med keramik kan man inte fuska, säger han. Han delar upp det hela i tre delar; Idé - Teknik - Form. Idé kopplar han ihop med utbildning, teknik med erfarenhet och form med talang.

Efter att Leith fått sin magisterexamen fortsatte han studera till doktorand, något han dock inte hann fullfölja, samtidigt som han började arbeta som lärare på universitetet på the Plastic Art Department. Där handlade det om keramik och skulptur, både teori och praktik. Leith menar att det var naturligt för honom att jobba som lärare då han ofta fått höra att han var bra på att lära ut och förklara saker för andra. Han blev kvar på universitetet fram till 2007 då han kom till Sverige.

Leith säger att när han kom till Tranås fick han en bra känsla direkt. Det var lugnare här vilket passar honom. När han väl gjort sig hemmastadd ville han också fortsätta att utöva sin konst. Tidigt kom han i kontakt med föreningen Tranåsmålarna & Co. och i deras ateljé har numera han sin verkstad. Han fick även rådet att ta kontakt med Svenska Konstnärsförbundet vilket gjort det lättare att nå ut till allmänheten, och fram till idag har Leith haft tio utställningar, bland annat i Stockholm och Jönköping. Den senaste, Sagoliv, öppnade den 11/3 i Tranås Stadshus men hann bara vara öppen en kort tid innan corona-pandemin svepte in över Sverige.

När vi pratar om hans konst inser man att det är tålamodskrävande. Ett verk minst tre veckor att framställa. När jag frågar honom vad man skulle kunna kalla det han gör säger han att han är en konstnär som jobbar med keramik, som blir till skulpturer med mycket målning. Om sin egen konst säger han att den är gränsöverskridande, men att han hämtar inspiration från många olika håll. Han nämner naturen, science fiction och surrealism, men menar att hans konst ska vara öppen för tolkningar.

Han säger att det är viktigt att konsten är äkta. Att man låter känslorna leta sig in i konstverket. -Jag vill visa mig själv genom mina verk, samtidigt som jag vill att folk ska känna glädje och harmoni när de ser mina konstverk.

Förutom sin egen konst har han också stora planer som han hoppas kunna förverkliga någon gång. Han säger att han fått inspirationen till projektet från skogen och omgivningarna runt Tranås. Han talar med stor entusiasm om ett projekt, ett livsprojekt som han själv säger, om att bygga upp en sagovärld. Att någonstans ute i naturen bygga en värld med sina skulpturer som skulle locka besökare. Det skulle vara helt unikt och det skulle vara en totalupplevelse, som att öppna fönstret till en annan värld. Det är en idé, eller kanske snarare en vision, som han brinner för. Han menar att det skulle vara bra för Tranås. -Tänk att locka hit besökare från hela Sverige och resten av världen, säger han.

När jag pratar med Leith är det tydligt att han brinner för konsten. Väldigt mycket av hans vakna tid går åt till konst. Han arbetar med den, han tänker på den, han ser och upplever saker han inspireras av och får ständigt nya idéer. Allt detta tar förstås mycket energi och jag frågar vad han gör för att koppla av och tänka på annat. Då nämner han sin koloniträdgård dit han tar sin tillflykt för att odla grönsaker och ladda batterierna. -Men även där blir jag inspirerad och kommer på nya idéer, säger han. Kanske är det platsen där han kommer på hur han ska kunna förverkliga sin vision om sitt drömprojekt - Sagovärlden.