Pollenchock och dalahästar
I dagarna skiftar vår till sommar. Jag måste nämna att jag är lite småkär i årstiden, men våren är mer älskvärd, just våren är anmärkningsvärt underbar med de allra första blommorna i dikeskanten och ett hav av vitsippor som breder ut sig i skogen som ett gigantiskt blommigt täcke. Och blåsipporna, som om någon spillt en färgklick här och var. Jag brukar närma mig skogen med viss beundran, höra fåglarna kvittra från trädtopparna och se de första citronfjärilarna leka tydligt i grönskan. Det första getingsticket för säsongen brukar svida fint.
Det är sommar i Småland och solen gassar inte som den bör. Tänkte ta ett dopp i Trollsjön, men ångrar mig snabbt då jag får för mig att jag inte kan simma i kallt vatten. Jag har sagt att jag aldrig beskriver naturen i min diktning. Det är alldeles för många som gör det. Det skulle bara bli patetiskt om jag ens försökte, men det här är ingen dikt så det går väl an. Efter flera månader rusk och kyla känns vår och sommar oerhört välkommet. Under den dagliga skogspromenaden med hund och fru inandas vi dock så mycket pollen att ansiktets håligheter proppas fulla med denna ovälkomna sörja och jag snyter ut gul gegga i näven.
Semestern närmar sig och då blir det åka av. Frugan och jag kommer lämna Småland och bege oss på sightseeing uppåt landet. Det hör ju inte till vanligheten att vi bilar runt i landskapen Norröver och påminns av våra skidhjältar trots att meteorologerna inte spått snö så här års. Jag hoppas att det inte regnar allt för mycket så vi kan botanisera i nejderna under rikligt med solsken och behaglig temperatur. Och dessutom måste vi vara hemma till Tranås at the fringe, en kulturgärning utöver det vanliga som arrangeras årligen under en vecka genom Kultivera med stöd av andra etablerade aktörer. Så vi har hela juni att semestra. Jag tror det kommer bli en och annan rödmålad dalahäst längs vägen. Om inte, så kanske vi ser renspillning om det vill sig väl.
Joakim Becker