Utanför lyan brister knopparna och under timmar i solgasset vecklar de ut sig.
Medan tågen passerar högljutt och musiken pumpar runt i kammaren känns tillvaron förvånansvärt bra.
Snart kan jag knappt se järnvägsspåret för alla löv. Tåget skakar till omgivningen i ett fasligt buller. Ett par våningar ner dundrar musiken på med distade gitarrer och ostämd puka. Önskar att jag hade ett mer vant musiköra så jag kunde gå ner och stämma instrumenten.
Idag blåser det mer än vanligt. Tror det är högervindar. Förstår inte vad Uffe Kristersson pysslar med. Här får vi definitivt hålla för huvudet när han förminskar kultursamhället, ett stort och ont omen, ett hårt slag för kulturutövarna. Vad gör han med Sverige? Jag trodde aldrig på honom när han fabulerade kring alla ändringar som stort och brett utlovades. Jag lierar inte med detta fyrkantiga parti. Kanske kan jag och polarna starta ett nytt, ett Missnöjeparti. Jag skulle inte vara partiledare, hellre partisekreterare, det skulle passa mig väl. Då skulle vi arbeta fram en gedigen vårbudget som skulle gynna hela kultursverige. Och vi skulle slopa högersidan en gång för alla.
När maskrosorna vajar i sommarbrisen och syrenen sprider sin säregna doft runt knutarna ska jag absolut dra på mig ett par shorts och bevaka den svenska politiken. Och jag hoppas innerligen att Kristerssons slips är väl knuten och att han inte är korrupt. Chansen finns att han är det, och att han böjer sig för Åkesson utan att passera gå är inte förvånande. Det är en bra stund kvar till nästa val och jag funderar starkt på att knåpa vidare inom det kulturella innan det är dags att slå sig för bröstet och utmanövrera högersekten.
Vi måste värna om kulturen, inte böja oss för överheten. Vi är ju än så länge en demokrati fast det inte märks med Uffe bakom ratten.
Herr Talman! Låt oss avskaffa högern och diktaturen direkt och släpp in Missnöjepartiet i stället så vi kan leva i en välmående demokrati. Där vi inte gynnar krigsmakten och andra totalitära och korrupta makthavare utan snarare lyfter handen för den enskilda individen och genererar ett väl fungerande samhälle. Vi delar broderligt på tårtan, precis som Missnöjepartiet på någon känd bankett.
Och medan solen tränger in genom fönstret och högervindarna avtar återgår jag till kulturutövandet en stund, men bara så länge budgeten tillåter.
Missnöjepartiet önskar en fin eftermiddag och gör Uffe uppmärksam på individen, att lyssna till folket ännu en gång, om han nu har den självklara förmågan att hörsamma oss kulturutövare utan att bli alltför rabiat i sitt förehavande.
-Joakim Becker