Höst

Det är inte någon slump att jag sitter här idag. Med mycket hjälp och stöd samt egen vilja har jag lyckats vända en negativ trend till något mer glatt och en rentav positiv livsföring.

Slump hade det varit om jag helt plötsligt hamnade där jag idag är utan att göra något mer anmärkningsvärt åt situationen. Så jag är tillfreds med vad som skett på resan hit.

Jag har tidigare skrivit om semestern och vad jag då skulle göra. Med viss försiktighet måste jag då påpeka att inget av de planerade resmålen infriades. Det blev ingen längre tripp uppåt landet. Frugan och jag var helt enkelt mer inne på småländska närområdet.

Att resa norröver får vi göra till ett fint minne vid annan disponibel tidpunkt. Vi var i varje fall på Kolmårdens djurpark i Norrköping. Och du! Det var en parkvandring icke att förglömma.

Under fringetider beslöt jag att ägna mig åt olika uppskattade event. Dessutom uppträdde jag under Fri Press evenemanget på fredagen. Den läsningen var över på runt två minuter. Då nervositeten ofta försätter mig i en märkbar ångest är det inte alltid enkelt att läsa med en förlösande urkraft. Men då gick det bra, som om jag druckit en magisk trolldryck. Jag spände blicken i mitt manus och rabblade snabbt upp aforism efter aforism. Det var inget bejublande framträdande, men publiken valde ändå att applådera unisont.

Jag bjöds till Stockholm och poesimässan i september för att framträda med nya dikter ur kommande diktsamling ”Se upp”. Och det var riktigt trevligt. Nervositeten var bortflugen och jag läste lugnt och sansat. Jag hörde att jag berörde publiken på ett eller annat vis och det fick mig att le en smula samtidigt som jag växlade mellan dikterna.

Hösten gör entré och jag sitter på Kultivera och filosoferar över tidens rand och dessa påtagliga årstidsväxlingar. Visst gillar jag hösten. Kan vara mysigt medan eftermiddagsljuset trängs bort. Att dra på sig en extra jumper, lägga på en bra platta på skivspelaren och lyssna till något rogivande medan löven lossnar och träden blir till skelett. Kanske unnar man sig en slurk kaffe eller en kall Småland och lutar sig tillbaka i fåtöljen. Drömmer sig bort och kanske diktar ihop ett förlösande poem.

Joakim Becker

Pollenchock och dalahästar

Pollenchock och dalahästar

I dagarna skiftar vår till sommar. Jag måste nämna att jag är lite småkär i årstiden, men våren är mer älskvärd, just våren är anmärkningsvärt underbar med de allra första blommorna i dikeskanten och ett hav av vitsippor som breder ut sig i skogen som ett gigantiskt blommigt täcke. Och blåsipporna, som om någon spillt en färgklick här och var. Jag brukar närma mig skogen med viss beundran, höra fåglarna kvittra från trädtopparna och se de första citronfjärilarna leka tydligt i grönskan. Det första getingsticket för säsongen brukar svida fint.

Det är sommar i Småland och solen gassar inte som den bör. Tänkte ta ett dopp i Trollsjön, men ångrar mig snabbt då jag får för mig att jag inte kan simma i kallt vatten. Jag har sagt att jag aldrig beskriver naturen i min diktning. Det är alldeles för många som gör det. Det skulle bara bli patetiskt om jag ens försökte, men det här är ingen dikt så det går väl an. Efter flera månader rusk och kyla känns vår och sommar oerhört välkommet. Under den dagliga skogspromenaden med hund och fru inandas vi dock så mycket pollen att ansiktets håligheter proppas fulla med denna ovälkomna sörja och jag snyter ut gul gegga i näven.

Semestern närmar sig och då blir det åka av. Frugan och jag kommer lämna Småland och bege oss på sightseeing uppåt landet. Det hör ju inte till vanligheten att vi bilar runt i landskapen Norröver och påminns av våra skidhjältar trots att meteorologerna inte spått snö så här års. Jag hoppas att det inte regnar allt för mycket så vi kan botanisera i nejderna under rikligt med solsken och behaglig temperatur. Och dessutom måste vi vara hemma till Tranås at the fringe, en kulturgärning utöver det vanliga som arrangeras årligen under en vecka genom Kultivera med stöd av andra etablerade aktörer. Så vi har hela juni att semestra. Jag tror det kommer bli en och annan rödmålad dalahäst längs vägen. Om inte, så kanske vi ser renspillning om det vill sig väl.

Joakim Becker

Öppet sinne

Med lite fåtöljmys och tillbakalutad jazz upptäcker jag några av de största pionjärerna inom jazzgenren. I dagarna har jag fått ett nästintill rungande Ja från Fri Press förlag, de ska bestämt publicera en ny Beckerbok, så jag är övervägande lyrisk. Charles Mingus, Monk och Dizzy hanterar trumpeten galant och för att nämna Miles Davis, en enastående jazzmusiker. Sen har vi den vita Chet Baker. Han kan verkligen hantera sin pipa.

I min ungdom lyssnade jag mest på syntpop och lite rock. Det var inte förrän på 2000-talet som det svängde mot jazzen och då var det Rigmor Gustafsson, Monika Zetterlund och Jan Johansson. Jag lämnade inte synten helt utan jag fortsatte min resa mot Frankrike och Jean Michel Jarre. Och så har vi britten Mike Oldfield och hans episka verk, Tubular Bells I, II och III (inte synt). Jag gick igenom hans skivor under nittiotalet, dock var han som mest produktiv under 70- och 80-talen. Idag tycker jag bäst om jazz och inte allt för hård punk, det ska vara Dia Psalma, The Clash och Ebba Grön. Jag är även svag för klassiskt som Beethoven, Ravel och några till.

Man kan kort säga att mitt spektrum inte är obetydligt vad gäller olika musikgenrer. Om det en kväll är stökigt i huvudet kan jag lira en Milesplatta, eller det spelar egentligen ingen roll vilken jazzartist, bara det är skönt gung och vad dessa blåsare gör med mig är svårt att sätta ord på. Jag är glad att jag ännu inte har nedsatt hörsel, då behöver jag inte spela för grannarna utan endast lite lagom för mig själv och den sövande lågan i fotogenlampan.

Vad mer kan nämnas förutom musiken? Jo, som barn läste jag en del serietidningar. Buster, Asterix, Fantomen och Lucky Luke. Den sistnämnda var jag ohyggligt road av. Tänk att dra vapnet snabbare än sin egen skugga. Och likt Fantomen i baren dricker jag mest mjölk innan jag ger mig ut på nya uppdrag eller då ett är slutfört. Senare skulle jag börja läsa romaner och noveller och jag antar att du anar vilken favoritförfattare jag valde att roa mig med, Stephen King såklart. Det skulle inte dröja förrän jag själv skulle skriva, dock höll jag mig till diktandet. Det artade sig bra. Jag gav ut tre diktsamlingar och en självbiografi på Magnus Grehn Förlag och en samling på Fri Press Förlag, (snart två). Dessutom har jag blivit utgiven på engelska genom ett förlag i Wales. Du kanske tror att jag som Asterix har druckit en slev stärkande elixir, men det har jag inte utan det räcker att trolla med en bra penna.

En del tidningar har jag sparat och jag påminns ideligen om barndomen då jag satt i mitt svagt belysta tonårsrum under höstkvällarna och bläddrade i dem. Jag kommer sannolikt vara svag för vissa seriefigurer livet ut. Jag laddar CD-spelaren med en svängig jazzskiva, lutar mig tillbaka och känner av en viss deja vu.

Joakim Becker