Fringefestivalen 2023

Någon hejar igenkännande och jag nickar blygsamt tillbaka.

Megafoner med änglavingar upptar filmduken och jag fascineras av konsten genom vilket de flyger i den fiktiva rymden. Grytorna puttrar i köket. Doften av någon orientalisk soppa letar sig igenom otäta skrymslen och gör anspråk på otämjda magar. Det knorras och förs ett kusligt oväsen runt om i salongen. Eftertexten läggs till samtidigt som iordningställandet av möblemanget sker för nästa evenemang, en workshop där vi genom walesaren Stephen Treharne imaginärt strimlar politiker, cancer och kanske en tidigare glömd förälskelse.

Mormordikter, en resa bakåt i tiden, om det avskalade förhållandet mellan punkardrottningen och dennes sedan några år avlidna mormor. Attityden de två emellan är beklämmande, och en blygsam rekvisita får mig att le en smula. Historien tar mig från Småland till England och tillbaka igen. Detta är en enmansshow och Louise Halvardsson gör det proffsigt. Jag märker av en igenkännande atmosfär där missnöjet skaver och mormor kan verka näsvis samtidigt som hon är punkarens bästa vän.

Två män i en dambob livar upp och Grehn vrålar revyvisor förstärkta via sin megafon samtidigt som Karl Larsson drar ett oroligt musikstycke med sina seriekopplade pedaler.

Jag drar vidare mot Moas för att beskåda och lyssna till poeterna på Magnus Grehn förlag.

Efter några uppläsningar presenterades jag. Lagom nervositet strömmade genom kroppen. Två minuter, längre tid tog det inte eftersom jag körde så korta dikter. Jag är nöjd med framträdandet och längtar redan efter nästa tillfälle.

Jag återvänder till Kultivera och spisar den orientaliska soppan som någon turkisk filmskapare rört vid.

Med uttänjd mage blir det några filmer till och ett distinkt, men långrandigt föredrag om John Bauer och breven han efterlämnat.

En promenad runt staden. Tillsammans med Lasse Strand upptäcker vi historien bakom skulpturerna och en gedigen information om konstnärerna. Bildstoderna är utpytsade lite var stans och berättelserna om dem väver han skickligt in i varandra.

Vandringen avslutades intill Märtas hembageri där Stina Nilsson dansar djävulskt bra i god symbios till bakgrundsmusiken. Av någon oklar anledning ser jag för mitt inre änglavingprydda megafonerna. Stina drar några toner på sin rekvisita, munspelet. samtidigt som hon böjer sig vigt bakåt tills hon sätter pannan mot gatan och dansen är därmed över.

Min del av fringefestivalen tog slut med en kopp kaffe på mikroförlagsmässan på biblioteket.

Sedan red jag i väg på en änglavingeprydd megafon för att drömskt bearbeta årets mest underhållande vecka.

Joakim Becker

PLATSENS FÖRFATTARE PÅ TRANÅS AT THE FRINGE 2023

Torsdagen den 6 juli var alla länets deltagare i Platsens författare på Tranås at the fringe.

Region Jönköpings läns litteraturutvecklare Henrik Hermansson samlade ungdomarna vid stationen i Jönköping och reste med dem till Tranås. Över en frukostfralla på Kultivera lärde de känna varandra och Henrik Hermansson berättade om sitt arbete och vilka möjligheter som fanns för författare i Jönköpings län.

Den första workshopen var med Jesper Lundby, poet från Norrköping. Under en och en halv timme drillades deltagarna i att skriva utan att låta försvarsmekanismerna förstöra flowet.

Region Jönköpings län bjöd på lunch på MOA:s där den följande programpunkten utspelades: Adriana Hoyos ”Passion for words”. Poeten kommer i ursprunget från Colombia men befinner sig tre veckor i Tranås för att utveckla sitt skrivande i ett residens tillsammans med två andra författare och en curator. Hon berättade om sin process och om att ta enkla vaggvisors rytmik för att skriva dikter.

Från Danmark och Köpenhamn kom Poesiens Bus, en ombyggd buss som kör runt i Norden och har workshops. Liv Ea drev deltagarna att skriva och tänka runt sitt skrivande under någon timme innan hemfärden.

LJUSA AVENYERS SMUTS: EN SAMLING FILMEKFRASER

Under Tranås at the fringe 2023 genomförde Tabergsådalens kulturhus tillsammans med festivalarrangören Kultivera en workshop i ekfrasskrivande. De första dagarna under festivalen ägnades internationella kortfilmer, oftast med starka konstnärliga anspråk och ett poetiskt präglat bildspråk. Det gjorde dem utmärkta att skriva ekfraser på.

Ekfrasbegreppet är gammalt och kommer ur försöket att verbalisera visuella konstverk, men med tiden har det vidgats och används numera som försöket att skriva eller reagera utifrån en annan konstform än skrivandet.

Under workshopen visade vi fyra filmer: The Call av Camilla Novais, Dragonflies av Ian Gibbins, Because You Speak of Fur av Patricia Delso Lucas och Johanna Wagner samt Water and More Water av Fransesca Svampa. Under 15 minuter mellan varje film fick deltagarna skriva reaktioner på filmerna. Reaktionerna kunde svara mot filmernas tematik eller vara friare associationer.

Efter workshopen tog deltagarna hem sina texter och bearbetade dem, varpå de som ville delta i en antologi skickade dem till redaktören för densamma, Peter Nyberg Mollung. Han gjorde en layout och nu finns antologin i både fysisk form och som ljudbok.

Om du är intresserad av att arbeta med ekfraser som företeelse är du välkommen att kontakta Tabergsådalens kulturhus. Workshopen kommer att genomföras igen sommaren 2024.