Artzone

Fyra konstnärer; Stina Nilsson och Isabell Karlsson, båda dansare, Helena Boström, bildkonstnär och Evelina Dembacke, ljusdesigner, skulle i sommar ha deltagit i ett konstresidens i Tranås och medverkat på festivalen at the Fringe men allt detta fick läggas på is då Corona-pandemin drog in över landet.

Men ur allt elände, i samarbete med kulturföreningen Kultivera och Tranås Kommun, föddes istället idén om en utställning. På Storgatan 61 håller de fyra konstnärerna, från den första juli och två månader framåt, en interaktiv utställning kallad Artzone. Arbetet har gått ut på att de har reagerat på varandras konst. Allt från bild och dans till ljussättning. Mycket av det är nytt för dem, men alla tycker det har varit väldigt spännande. Evelina säger till exempel att hon har arbetat med dansare men aldrig tillsammans med någon bildkonstnär. - Att jobba med TV-skärmar var något nytt för allihop, men det är något vi har fått lära oss under projektets gång, säger hon.

Alla i gruppen har sedan tidigare erfarenheter av performance art, där ett typiskt drag är gränsöverskridandet mellan konstinriktningar. Men trots att de fyra konstnärerna känner varandra har de aldrig jobbat tillsammans som grupp. När jag går runt och pratar med konstnärerna är alla rörande överens om att det har varit väldigt inspirerande och givande. Trots att konstnärer ofta är väldigt uppslukade i sitt eget arbete, så har samarbetet fungerat bra. - Vi har fått kompromissa, men vi har ändå dragit åt samma håll, säger Isabell. - Det är väldigt givande att korsa gränserna, säger Helena. Det blir som en synergieffekt.

När jag pratar med konstnärerna är det ingen som hade sett lokalen innan, men de säger att rummet blev nästan som en deltagare i projektet. Idéer man haft konkretiserades när man såg lokalen och arbetsprocessen tog form. Eftersom ingen av dem bor i Tranås har de bara varit i lokalen fem gånger, men då har arbetet blivit desto mer intensivt. Den som kunnat jobba mest hemifrån är bildkonstnären Helena Boström, som gjort kompugrafier efter foton tagna i lokalen. Annars har allt arbete utvecklats på plats. På väggarna hänger dessutom fyra teckningar som Helena gjort i lokalen under tiden Stina och Isabell uppfört danser. Det handlar om konstverk där tecknaren har reagerat på dansen, och dansarna på teckningarna. Dansen har även filmats och visas på bildskärmar. Evelina har i sin tur jobbat med ljuset, både det befintliga och skiftande dagsljuset, men även med filter i olika färger som har satts upp på lokalens rutor. Allt detta smälter samman till att skapa ett multimediamontage.

Projektet tar inte slut när utställningen är över i Tranås, utan kommer få en fortsättning i Jönköping senare i höst. När gruppen har varit samlad och arbetat i Tranås har nya idéer växt fram som man hoppas kunna bygga vidare på. - Det känns jättebra att kunna fortsätta och utveckla något som gett oss så mycket inspiration när vi arbetat här, säger Isabell.

Konsten har blivit hårt drabbat av pandemin vilket även gäller performance art. - Det går ju inte att utöva nu med alla restriktioner, säger Evelina. Alla jobb försvann så man visste inte vad man skulle göra.

Artzone är en reaktion på pandemin. En interaktiv utställning som berör just detta med begränsningar. Vad man får göra eller var man får gå. Konsten behövde en slags frizon i allt detta. På grund av pandemin har konsten varit tvungen att försöka hitta nya vägar, nya uttrycksformer. Som Helena uttrycker det: - Trots problemen känns det som om vi hittade ett sätt att komma runt alla hinder.

Aug 3, P&P@theQ/Pilsnerpoesi with Elizabeth Torres

A spoken-word open-mic event, held online via Zoom, To sign up to ZOOM is free https://zoom.us/signup Pilsnerpoesi,Tranås and Poems and Pints at the Queens, Carmarthen, unite again for an international live online spoken-word open-mic event. To participate you will need to sign up to ZOOM for free. please mark yourself as going in this fb event notification and let us have your email address so that we may send you an invitation to join.

Please let us know whether you wish to have a reading slot or will just be joining as audience.

If you would like to donate a prize to the raffle please contact our Raffle Madam

Mel@write4word.org

Doors open at 5.45 pm

Event starts at 6pm (Wales) 7pm (Sweden)

Bring you own snacks and drinks there will be raffle at half-time.

The performances at this public event will be recorded pleas let us know if you do not wish us to share your reading online

There will be a raffle, yay! If you have books that you could donate as prizes please let us know.

Elizabeth Torres (Madam Neverstop) is a poet, multimedia artist, translator and speaker. Her work intertwines poetry, visuals and soundscapes, language and performance, combining visions and concepts across various art forms and media. Elizabeth is a prolific author of over 20 poetry books published in various languages, most of them which she also illustrated, who has travelled to 30 countries throughout her career as part of cultural events and projects. Additional publications and projects related to her visual art and world threading projects are scheduled for the coming months. Elizabeth’s path as a poet began at an early age, moved to write by the social conflict of her native country, publishing her first books as a child and receiving a national poetry award for Best Book of Poetry of the Year by the Colombian Book Chamber at the age of 8. Soon after, Elizabeth became a political refugee in the United States. Elizabeth now resides in Copenhagen, Denmark, where she directs Red Door Magazine and a gallery under the same name and the art & culture podcast Red Transmissions.

As we move cautiously out of a lock-down situation and consider new ways of delivering live performance, the P&P/Pilsnerpoesi on Monday will be a trial combination of a physical and digital event. The event will be taking place live with a small socially distanced audience in the Kultivera premises in Sweden where the special guest from Copenhagen, the host from Carmarthen and various participants from Tranås will all be individually occupying in turn the same sanitised performance space.

Leith Abbas

Han är en man vars namn betyder ‘lejon’ på sitt modersmål. Han heter Leith Abbas och har magisterexamen i konst på College of Fine Arts i Bagdad, där han också arbetat som lärare. Idag jobbar han inom möbelindustrin i Tranås samtidigt som han är en konstnär som arbetar med keramik och han lever verkligen för sin konst: -Går det för lång tid utan att jag tänker på konst känns det nästan som jag kvävs. När han får tid över håller han sig gärna i sin koloniträdgård där han både kopplar av, samlar kraft och energi och kommer på nya idéer både vad gäller sin konst och andra större projekt.

Men vi kanske ska ta det från början. Leith Abbas kommer från Bagdad, Irak och som beskriver sig själv som väldigt energisk och äventyrlig som barn. -Det var full fart hela tiden. Jag hittade på mycket saker att göra för oss ungar där jag bodde. Jag var väl lite av en ledare. Men han säger också att han samtidigt var något av en tänkare. Hans pappa som var en välutbildad konstnär hade ofta långa och djupa diskussioner med sin son. Samtalen handlade om vetenskap och filosofi och namn som Edison och Darwin kom upp. Leith menar att allt detta hjälpte till att forma hans karaktär.

Meningen var att han skulle bli ingenjör och han studerade naturvetenskap på gymnasiet. -Jag har alltid varit intresserad av matematik, fysik och kemi och sådana ämnen. Jag är mer intresserad av naturvetenskap och filosofi än politik, säger han. Men tack vare pappan väcktes också konstintresset och Leith började teckna och måla och visade sig ha stor talang. Han fick rådet att söka in på College of Fine Arts i Bagdad, vilket han gjorde och 1989 blev han antagen.

-Det var där jag började med keramik, säger Leith. Förutom att han tycker om själva hantverket att jobba med händerna gillar han att det påminner mycket om vetenskap. Förutom att tänka på perspektiv och det tredimensionella handlar det om beräkningar vad gäller formbarhet, temperatur, glasyr och mycket annat. -Det är som kemi, säger Leith.. Håller man på med keramik kan man inte fuska, säger han. Han delar upp det hela i tre delar; Idé - Teknik - Form. Idé kopplar han ihop med utbildning, teknik med erfarenhet och form med talang.

Efter att Leith fått sin magisterexamen fortsatte han studera till doktorand, något han dock inte hann fullfölja, samtidigt som han började arbeta som lärare på universitetet på the Plastic Art Department. Där handlade det om keramik och skulptur, både teori och praktik. Leith menar att det var naturligt för honom att jobba som lärare då han ofta fått höra att han var bra på att lära ut och förklara saker för andra. Han blev kvar på universitetet fram till 2007 då han kom till Sverige.

Leith säger att när han kom till Tranås fick han en bra känsla direkt. Det var lugnare här vilket passar honom. När han väl gjort sig hemmastadd ville han också fortsätta att utöva sin konst. Tidigt kom han i kontakt med föreningen Tranåsmålarna & Co. och i deras ateljé har numera han sin verkstad. Han fick även rådet att ta kontakt med Svenska Konstnärsförbundet vilket gjort det lättare att nå ut till allmänheten, och fram till idag har Leith haft tio utställningar, bland annat i Stockholm och Jönköping. Den senaste, Sagoliv, öppnade den 11/3 i Tranås Stadshus men hann bara vara öppen en kort tid innan corona-pandemin svepte in över Sverige.

När vi pratar om hans konst inser man att det är tålamodskrävande. Ett verk minst tre veckor att framställa. När jag frågar honom vad man skulle kunna kalla det han gör säger han att han är en konstnär som jobbar med keramik, som blir till skulpturer med mycket målning. Om sin egen konst säger han att den är gränsöverskridande, men att han hämtar inspiration från många olika håll. Han nämner naturen, science fiction och surrealism, men menar att hans konst ska vara öppen för tolkningar.

Han säger att det är viktigt att konsten är äkta. Att man låter känslorna leta sig in i konstverket. -Jag vill visa mig själv genom mina verk, samtidigt som jag vill att folk ska känna glädje och harmoni när de ser mina konstverk.

Förutom sin egen konst har han också stora planer som han hoppas kunna förverkliga någon gång. Han säger att han fått inspirationen till projektet från skogen och omgivningarna runt Tranås. Han talar med stor entusiasm om ett projekt, ett livsprojekt som han själv säger, om att bygga upp en sagovärld. Att någonstans ute i naturen bygga en värld med sina skulpturer som skulle locka besökare. Det skulle vara helt unikt och det skulle vara en totalupplevelse, som att öppna fönstret till en annan värld. Det är en idé, eller kanske snarare en vision, som han brinner för. Han menar att det skulle vara bra för Tranås. -Tänk att locka hit besökare från hela Sverige och resten av världen, säger han.

När jag pratar med Leith är det tydligt att han brinner för konsten. Väldigt mycket av hans vakna tid går åt till konst. Han arbetar med den, han tänker på den, han ser och upplever saker han inspireras av och får ständigt nya idéer. Allt detta tar förstås mycket energi och jag frågar vad han gör för att koppla av och tänka på annat. Då nämner han sin koloniträdgård dit han tar sin tillflykt för att odla grönsaker och ladda batterierna. -Men även där blir jag inspirerad och kommer på nya idéer, säger han. Kanske är det platsen där han kommer på hur han ska kunna förverkliga sin vision om sitt drömprojekt - Sagovärlden.