top of page

Inläst text:


Hösten 1915 stod byggnaden för Tranås Sparbank och Östgötabanken klar. På bottenvåning hade Fritiof Nilsson Piraten advokatkontor. Han bodde även i en lägenhet i huset 1921-24 och var även juridisk rådgivare och ombudsman åt Östgötabanken. Han var främst affärsadvokat och hade många uppdrag efter 1924 års översvämning t ex. Hans sekreterare Christina Andersson har i en intervju berättat att han var väldigt lite tid på kontoret ”Han kom klockan 11 och gick klockan 13”. Resten av dagen tillbringade han i glada vänners lag.”


Själv skriver Piraten i Tjugotalets Tranås och några män jag mötte där ”efter två år – icke av väntan utan av idog verksamhet – övertog jag själv rörelsen och fortsatte den i eget namn till år 1931.”


Han arbetade vid Tingsrätten i Tranås och reste även till tingen i Eksjö, Haurida och Sund och under dessa år samlade han material till sina kommande böcker.


Medaljerna, Historier och kåserier i urval av Daniel Hjorth, 1973, Albert Bonniers förlag


Juridik 1, s, 124-126


"Jag hade öppnat advokatbyrå och det var min första dag som självständigt praktiserande jurist. Mitt kvinnliga biträde putsade naglarna vid skrivbordet på yttre kontoret (som också var tambur och väntrum) och passade telefonen (som inte ringde). Själv dvaldes jag i ett inre kontor, mitt konsultations- och arbetsrum. Men då och då måste jag ut och förvisa mig om att dörren till gatan var olåst. Jag väntade på min första klient. Sent omsider kom han."


Piraten Okänt - osett - omtryckt, 2002, Fritiof Nilsson Piraten-sällskapet


Tjugotalets Tranås och några män jag mötte där, s. 165


"Den 15 maj 1921 kl. 1.40 på morgonen satte jag första gången min fot i Tranås och kl. 9.30 sammadags förmiddag öppnade jag advokatbyrå i staden. Detta synes otroligt rappt och visserligen var jag ung den gången och snabb i vändningarna, men ... Saken var att advokatfirman Selander & Karlholm i Motala hade vidtalat mig att förestå ett filialkontor i Tranås; firman hade hyrt kontorslokaler i Tranås Sparbanks fastighet, möblerat dem och anställt en kompetent sekreterare. Jag hade bara att slå opp dörrarna och vänta på mina klienter. (Efter två år - icke av väntan utan av idog verksamhet -övertog jag själv rörelsen och fortsatte den i eget namn till år 1931.)"


Prästen som sköt


Ett av de mer underliga fall som Piraten hade som advokat var skottet i Lommaryd. Kyrkoherden Daniel August Ärnström var 83 år och hade haft två hjärnblödningar som gjorde att han såg illa och hade svårt att röra sig. Fredagen den 8 september 1922 klockan två på eftermiddagen blev den 14 årige bondpojken Enar Bogren skjuten av kyrkoherden. Kyrkoherdens dotter bad Enar att hjälpa till med att plocka körsbär och klättrade upp i trädet för att utföra sin uppgift. Kyrkoherden trodde sig se en ekorre och laddade sin bössa och sköt Enar i handen. Enar fick uppsöka sjukvård. landsfiskalen i Lommaryd ville inte åtala vilket gjorde att Enars far gick till advokat Malmén i Tranås för att åtala kyrkoherden. Ärnström anlitade Piraten för sitt försvar. Försvaret använde kyrkoherdens hälsa som försvar, något som inte hjälpte. Kyrkoherden Ärnström fick betala böter och rättegångskostnaderna.


Piraten använde aldrig denna originella historia i sitt författarskap.


Källa: Piraten Posten, specialnummer sommaren 2011, s. 15-17


Du kan köpa boken "Stoppbiljett. Avstigning Tranås. - Fritiof Nilsson Piratens tid i Sommenbygd" som är delvis baserat på den här evenemang hos oss på Litteraturcentrum Kvu Bokhandel online.

 


Inläst text:


Tranås Wattenkuranstalt tog emot sina första gäster år 1899. Slakteridirektören Axel Andersson var grundaren. Rekreationsstället fick många namn både officiellt och i folkmun som Tranås kuranstalt, Badhotellet, Tranås Vattenkuranstalt, Riksförsäkringsverket och Kneippen. Byggnaden ligger fortfarande som ett landmärke i centrala Tranås.


Flickan med bibelspråken och andra historier, 1959 (nytryck, 1992). Bokförlaget Atlantis Högvilt s. 145-162


Fritiof Nilsson Piratens historia om den engelske lorden som kommer till Tranås för att jaga älg publicerades först i två tidningar på 1950 talet med två olika titlar med samma text.. En lord i Tranås och Högvilt var titlarna. Det blev Högvilt som novellen kom att heta i boken.


Berättaren Piraten var på besök på en herrgård i England hos lord Wateregg. Han bjöd in lorden för att jaga älg och bo på sitt herresäte i Tranås. Piraten räknade kallt med att lorden hade glömt bort inbjudan och aldrig skulle komma. Han arrenderade tillsammans med några kamrater ett stycke jaktmark, men något herresäte hade han inte. En dag får han ett telegram. Det är lorden som är på väg till Tranås, han reser allena då hans betjänt blev sjuk i Esbjerg. Vi slängs in i en humoristisk historia där berättaren måste vara påhittig för att hålla skenet uppe. Det jagas älg och en häst får sätta livet till av misstag och fröken Rosenfjoll får ihop det med lord Wateregg.


”Först förtvivlade jag där jag satt med lord Watereggs telegram i handen. Men jag lagade mig en stark whisky, tände en cigarr och började spekulera. Ingenting sporrar uppfinningsförmågan så som en desperat situation och knapp tid. Och till sist fann jag en utväg. Jag ringde till Tranås vattenkuranstalt, i dagligt tal kallad Kneippen eller Badhotellet, och beställde en dubblett åt lord Wateregg och ett enkelrum för mig själv. Jag resonerade så: med sin trevånings vita fasad mot torget borde Badhotellet bli en acceptabel manbyggnad på ett herresäte trängt av en växande industristad; de mindre husen vid torgets tre andra sidor fick föreställa arrendatorsbostäder med butiker där underhavande klåddes enligt pollettsystemet; parken längs ån passade väl i sammanhanget; stadens storgata med affärer, tre banker och åtminstone ett varuhus blev en trovärdig, halvprivat bruksgata; jag var ordförande i polisnämnden och poliserna gjorde honnör för mig på gatan, det var en tillgång. Om jag höll lorden lämpligt omtöcknad under hans besök hade bluffen vissa utsikter att lyckas. Jag visste att han bara kunde ett svenskt ord, det var skål. Och det engelska ordförrådet på Kneippen var på den tiden inte oroväckande. Följd av en vaktmästare från Kneippen mötte jag lord Wateregg vid tåget och knappt hade vi hälsat på varandra förrän han tittade skarpt på vaktmästaren.

- Vad står det på er betjänts mössa? Frågade han.

Där stod förstås Tranås Vattenkuranstalt på guldgalonen.

- Åh – det, sade jag, stapplande för den förbannade frågan och med en försmak av kommande svårigheter. Det är vårtfamiljenamn! Vi har den seden, det är en gammaldags livréfason. Namnet på mössan istället för vapnet i knapparna, ser ni.

- Strange indeed!

Han stavade sig igenom de barbariska orden på galonen.

- How do you pronounce it? Hur uttalar man det? undrade han intresserat.

- Travattanks! Svarade jag rappt; jag visste att för honom var det säkraste kriteriet på ett namns urålder att det stavades Nebukadnezar och utalades St. Paul.

- Travattanks, Travattanks, upprepade han för sig själv och tycktes fullt tillfredställd”.


Du kan köpa boken "Stoppbiljett. Avstigning Tranås. - Fritiof Nilsson Piratens tid i Sommenbygd" som är delvis baserat på den här evenemang hos oss på Litteraturcentrum Kvu Bokhandel online.



 


Inläst text:


Fritiof Nilsson Piraten och hans fru Karin (född, Jerlov) flyttade 1924 in i en fastighet på Storgatan 48. Disponent Axel Linge som var chef för trävarufirman Linge & Co ägde huset och bodde på övervåningen. Fritiof och Karin hyrde bottenvåningen med fem rum. Två av rummen använde Karin som var tandläkare till sin praktik. Praktiken hade egen ingång från gavelsidan. Piraten hade även tillgång till en groggveranda och punchlucka med direktkontakt via köket. På verandan träffade Fritiof vänner för att pokulera och skriva på framtida böcker. Grogg- eller punchluckan återupptäcktes 1985 efter att ha varit övermålad. En minnestavla i brons av konstnären Ebbe Sjölin invigdes samma år på husets fasad.


Flickan med bibelspråken och andra historier, 1959 (nytryck, 1992). Bokförlaget Atlantis


Flickan med bibelspråken s. 7-18


” I tio år bodde jag i en småländsk stad som hade ett halvt tjog bönehus men ingen kyrka, som hade en vattenkuranstalt men inget systembolag och som förde en trana i vapnet istället för den kanin, sittande på en pinnstol, som hade varit en sannare sinnebild.”

Så börjar novellen Flickan med bibelspråken. Den tjugoåriga Blenda från Ydre får anställning som hemhjälp i berättarens hushåll. Hennes vitsord är goda: ”Troende, ärlig, arbetsam, organiserad nykterist, musikalisk, plikttrogen, kunnig i matlagning, renlig, gladlynt”. Det blir något av en kulturkrock i berättarens hushåll när det gäller rusdrycker och hundar.


Småländsk tragedi, 1936 (nytryck, 1993). Bokförlaget Atlantis


Peter slår ner strejken s. 62-73


Peter slår ner strejken är ett en humoristisk berättelse om en arbetskonflikt i mikroformat som utspelar sig på 1920 talet i Tranås i det nuvarande Piratenhuset. Berättaren Piraten bor i bottenvåningen och Peter Gädda (Axel Linge) på övervåningen. Båda håller sig med var sin vedgubbe som heter Carl Johansson. Vedgubbarna vill ha löneförhöjning till julen. Det får de inte och det blir strejk och lockout. Vedgubbarna går strejkvakt, delar ut pamfletter och agiterar.


”Vi höll oss med var sin vedgubbe, Peter och jag. Båda var de gamla, över de sjuttio, och båda hette de Carl Johansson (vilket även i Småland är ett sammanträffande, ehuru inget egendomligt sådant). För att i dagligt tal skilja dem åt hade husets jungfrur döpt den ene till Johansson där oppe – det var naturligtvis Peters man, som högg ved och bar upp hans ved – och den andre till Johansson där nere. Småningom kallades de rätt och slätt Däroppe och Därnere”.


Du kan köpa boken "Stoppbiljett. Avstigning Tranås. - Fritiof Nilsson Piratens tid i Sommenbygd" som är delvis baserat på den här evenemang hos oss på Litteraturcentrum Kvu Bokhandel online.



 
Följ våra andra kanaler
  • Instagram
  • Facebook
  • YouTube
Ett litterärt nätverk med stöd av sina medlemmar samt:
Region Jönköpings Län, Tranås Kommun, 
Svenska Akademien och Kulturrådet.

Litteraturcentrum Kvu the poetry, the creation, the expression, the feeling

© Litteraturcentrum >kvu

bottom of page