at the Fringe - Stay at Home Edition 9 - 18 okt 2020

SWE | Under åtta dagar i oktober kommer utövare från Sverige och andra länder från olika discipliner inom konst, litteratur, dans och film att träffas online och genomföra runt 70 evenemang. Festivalen är årligt återkommande och den sjunde! Detta år samarbetar vi med Tranås kommuns årliga kultur- och regnbågsvecka.

ENG | For eight days in October, practitioners from Sweden and other countries working with different disciplines (visual art, literature, dance and film) will meet online and conduct around 70 events. The festival held once-a-year and it is now at its seventh edition! This year we collaborate with Tranås municipality's annual culture and rainbow week.

https://www.atthefringe.org

Invite all your friends!

Husets författare: Joakim Becker

Trots att Joakim inte läste en enda dikt i skolan har poesin blivit central i hans liv. Det har gett mig en form av identitet, säger han. Eftersom jag inte är så verbal muntligt har skrivandet blivit viktigt. - Jag skriver korta slagkraftiga dikter som oftast inte målar upp naturen. Jag håller mig mer åt det naiva. Ibland förvånas jag av pennan, när det inte blir som jag tänkt, utan mycket bättre. Den känslan är så behaglig, och det är den som får mig att alltid ha pennan beredd.

Joakim Beckers liv har varit brokigt. Han föddes 1973 i Skåne, men flyttade på 80-talet till Adelöv. På Holavedsgymnasiet i Tranås utbildade han sig till verkstadsmekaniker. En tid bodde Becker i Nässjö och 1998 flyttade han till Tranås. 1991 provade han droger för första gången, och det ledde så småningom till ett långt missbruk och till slut en psykisk kollaps. - Det tog lång tid att ta sig ur det där men idag är jag frisk och har familj och jobb på Hemköp. 2010 började Joakim Becker på Sommenbygdens folkhögskola där han fick Karin Sissek som svensklärare och som uppmuntrade honom att skriva. De började samarbeta genom att Karin Sissek målade akvareller och bad Joakim Becker att skriva dikter till dem. Poeten gav i sin tur konstnären dikter att måla utifrån, och det hela utmynnade i en utställning på Tranås bibliotek hösten 2011. Gensvaret på utställningen var positivt, besökare berömde hans dikter och utställningen ledde också till kontakten med Magnus Grehn, vars förlag gav ut debuten I mitt huvud: och andra dikter (2013). Joakim Becker säger att förläggaren har betytt oerhört mycket för hans utveckling, även på andra sätt än att han givit ut böckerna. Trots att Joakim inte läste en enda dikt i skolan har poesin blivit central i hans liv. Det har gett mig en form av identitet, säger han. Eftersom jag inte är så verbal muntligt har skrivandet blivit viktigt. - Jag skriver korta slagkraftiga dikter som oftast inte målar upp naturen. Jag håller mig mer åt det naiva. Ibland förvånas jag av pennan, när det inte blir som jag tänkt, utan mycket bättre. Den känslan är så behaglig, och det är den som får mig att alltid ha pennan beredd. Från att ha känt stark motvilja för att framträda har han efter debuten vid en av kvällarna med Pilsnerpoesi i Tranås 2014 blivit en van performer. Han framträder konsekvent under Pilsnerpoesiaftnarna men också under den årliga kulturfestivalen Tranås at the fringe. Han har även uppträtt i Hästholmen, på Etnografiska museet i Stockholm och i Carmarthen, Wales vid släppet av hans bok When the barbed wire slipped in, en samling av hans dikter översatta till engelska. Under besöket i Wales läste han också på en båt!

Idag har Joakim blivit en uppskattad lokalpoet i Tranås och kan också titulera sig Husets Författare på Kultivera. Kultiveras kontor, Storgatan 17, är en plats där han är en flitigt återkommande gäst för att skriva eller bara ta en kaffe och umgås.

Nyfikenhet, svartsyn och en stilla humanism

Ladda ner en pamflett om författaren Joakim becker.

Trots att Tranåspoeten Joakim Becker inte läste en enda dikt i skolan har poesin blivit central i hans liv. Han framhåller stödet från förlagsmannen och bibliotekarien Magnus Grehn och svenskläraren vid Sommenbygdens folkhögskola Karin Sissek som orsaker till att han givit ut två böcker och en broadside, framträtt och hållit utställningar med sina dikter.

Böcker

I mitt huvud: och andra dikter av Joakim Becker

Joakim Becker är född 1973 i Skåne och uppväxt i Adelöv utanför Tranås. Han är utbildad verkstadsmekaniker och har skrivit poesi sedan han var 17 år. Efter flera år som lagerarbetare och många år i psykiskt mörker, började han på Sommenbygdens folkhögskola där uppmuntran och en nytändning fick honom att skriva allt mera dikt. Beckers dikter är skrivna i en lite naiv stil som för tankarna till beatpoesi, rock och punktexter. Becker diktar sig ur sitt eget mörker med svart humor. Hans hjärna och psykiska dagsform står ofta i centrum. Becker fäktas mot sig själv och världen i sina dikter, Detta är hans debut.

I Sällskapsrummet på en psykiatrisk klinik

Det flitiga läsandet av dikter offentligt, ett disciplinerat arbete med nya dikter och debutbokens lättillgänglighet har gjort Becker till en uppskattad lokalpoet i Tranås. Den svartsynta humorn och förhållandet mellan ett friskt och ett sjukt psyke utvecklas dessutom i sällskapsrummet på en psykiatrisk klinik, vilket ger vid handen att Joakim Beckers poesi kommer att spridas och läsas av människor som inte nödvändigtvis tycker om poesi men som dras till kombinationen av nyfikenhet, svartsyn och en stilla humanism.

Jag skyfflar kvicksand med bara händerna

Joakim Becker skriver bra...rent av mycket bra. Som titeln till den nya samlingen antyder och dikterna visar, han bryter ny mark. Han har skapat och utvecklat och utvecklat sin egen stil. När du läser eller lyssnar till Joakim, låt hans ord friska upp dig, låt hans ord ge dig näring. Grips, roas och beakta visdomen de erbjuder.

When the barbedwire slipped in

In 2014 Joakim Becker attended a workshop I was delivering in Sweden about haiku. I focussed on the 5-7-5 syllable structure. In 2017 I attended a haiku workshop in Sweden delivered by Anna Maris. Anna’s suggestion that we should not get distracted by syllable count, but that we should concentrate upon forming haiku as a poem that could be read in one breath, was a revelation to me in helping understand the form. Within the context of that philosophy, one may describe many of Becker’s poems as truly haiku-esque. Consider the breath, not only the delivery but also the impact. So many poems in this collection will either make you guffaw or gasp, sucker-punches hidden in jokes and puns.

Minnesluckor och komprimerade dödsrunor

“Första gången jag läste Joakims poesi gillade jag det. Korta, snärtiga saker

som var både svartsynta och humoristiska. Minnesluckor och komprimerade dödsrunor är i samma stil. Pang på rödbetan, liksom. Inga omvägar, genvägar, omtagningar eller onödiga krusiduller. Osminkat och osentimentalt får man sig en dos verklighet som många av oss inte har en aning om, och kanske många inte heller vill veta något om. Men, det är Joakims berättelse, och det skulle inte vara Joakim om man inte mitt i all misär börjar flina över en underfundig, galghumoristisk ordjonglering som kanske inte tvättar bort svärtan helt men åtminstone ger en liten antydan till färg under allt det svarta.” - Frank Bergsten

“Går jag in i den där förbannade väggen. Ett halvår tidigare började jag plugga körkortslära och klarade faktiskt det teoretiska provet. Jag var så lycklig. Men helgen innan uppkörning hände något förfärligt så jag kunde bara hantera situationen med ett gram amfetamin i armvecket. Min biologiska far är död. Någonstans under berusningen drabbas jag av en psykos utan att veta om det.

Jag har svalt en handfull tabletter. Under ambulansfärden till psykakuten i Eksjö slutar mitt hjärta att slå. Men man slår vant igång det igen". - Joakim Becker

Artiklar

Vadå Poesi?

Att skriva har aldrig varit mitt problem. Det gäller bara att underkasta sig pennan och de vansinniga tankarna. Skrivkramp är inte roligt så det låter jag helst bli. När jag var yngre hade jag författardrömmar som jag för några år sedan förverkligade. Läs mer

Joakim Becker & Brusfabriken

En av Kultiveras ambitioner är att uppmuntra konstnärer från olika genrer att mötas och interagera med varandra. Att därigenom inspireras till nya idéer som kan skapa nya spännande tvärkulturella projekt. Tranåspoeten Joakim Beckers samarbete med Brusfabriken är ett utmärkt exempel på detta. Läs mer

Nyfikenhet, svartsyn och en stilla humanism

Trots att Tranåspoeten Joakim Becker inte läste en enda dikt i skolan har poesin blivit central i hans liv. Han framhåller stödet från förlagsmannen och bibliotekarien Magnus Grehn och svenskläraren vid Sommenbygdens folkhögskola Karin Sissek som orsaker till att han givit ut två böcker och en broadside, framträtt och hållit utställningar med sina dikter. Läs mer

Videoframträdande:

https://www.youtube.com/watch?v=j49Nkwi4GeE&list=PLNtBtwwU8Kts43f8zvpDOcK_Bxj220KAN&index=2

Joakim Becker & Brusfabriken - Heroin (FULL ALBUM)

https://youtu.be/KieGUN_voRo

Joakim Becker & Brusfabriken - Pennywise (FULL ALBUM)

https://youtu.be/mrSvMjpRNfw

Artzone

Fyra konstnärer; Stina Nilsson och Isabell Karlsson, båda dansare, Helena Boström, bildkonstnär och Evelina Dembacke, ljusdesigner, skulle i sommar ha deltagit i ett konstresidens i Tranås och medverkat på festivalen at the Fringe men allt detta fick läggas på is då Corona-pandemin drog in över landet.

Men ur allt elände, i samarbete med kulturföreningen Kultivera och Tranås Kommun, föddes istället idén om en utställning. På Storgatan 61 håller de fyra konstnärerna, från den första juli och två månader framåt, en interaktiv utställning kallad Artzone. Arbetet har gått ut på att de har reagerat på varandras konst. Allt från bild och dans till ljussättning. Mycket av det är nytt för dem, men alla tycker det har varit väldigt spännande. Evelina säger till exempel att hon har arbetat med dansare men aldrig tillsammans med någon bildkonstnär. - Att jobba med TV-skärmar var något nytt för allihop, men det är något vi har fått lära oss under projektets gång, säger hon.

Alla i gruppen har sedan tidigare erfarenheter av performance art, där ett typiskt drag är gränsöverskridandet mellan konstinriktningar. Men trots att de fyra konstnärerna känner varandra har de aldrig jobbat tillsammans som grupp. När jag går runt och pratar med konstnärerna är alla rörande överens om att det har varit väldigt inspirerande och givande. Trots att konstnärer ofta är väldigt uppslukade i sitt eget arbete, så har samarbetet fungerat bra. - Vi har fått kompromissa, men vi har ändå dragit åt samma håll, säger Isabell. - Det är väldigt givande att korsa gränserna, säger Helena. Det blir som en synergieffekt.

När jag pratar med konstnärerna är det ingen som hade sett lokalen innan, men de säger att rummet blev nästan som en deltagare i projektet. Idéer man haft konkretiserades när man såg lokalen och arbetsprocessen tog form. Eftersom ingen av dem bor i Tranås har de bara varit i lokalen fem gånger, men då har arbetet blivit desto mer intensivt. Den som kunnat jobba mest hemifrån är bildkonstnären Helena Boström, som gjort kompugrafier efter foton tagna i lokalen. Annars har allt arbete utvecklats på plats. På väggarna hänger dessutom fyra teckningar som Helena gjort i lokalen under tiden Stina och Isabell uppfört danser. Det handlar om konstverk där tecknaren har reagerat på dansen, och dansarna på teckningarna. Dansen har även filmats och visas på bildskärmar. Evelina har i sin tur jobbat med ljuset, både det befintliga och skiftande dagsljuset, men även med filter i olika färger som har satts upp på lokalens rutor. Allt detta smälter samman till att skapa ett multimediamontage.

Projektet tar inte slut när utställningen är över i Tranås, utan kommer få en fortsättning i Jönköping senare i höst. När gruppen har varit samlad och arbetat i Tranås har nya idéer växt fram som man hoppas kunna bygga vidare på. - Det känns jättebra att kunna fortsätta och utveckla något som gett oss så mycket inspiration när vi arbetat här, säger Isabell.

Konsten har blivit hårt drabbat av pandemin vilket även gäller performance art. - Det går ju inte att utöva nu med alla restriktioner, säger Evelina. Alla jobb försvann så man visste inte vad man skulle göra.

Artzone är en reaktion på pandemin. En interaktiv utställning som berör just detta med begränsningar. Vad man får göra eller var man får gå. Konsten behövde en slags frizon i allt detta. På grund av pandemin har konsten varit tvungen att försöka hitta nya vägar, nya uttrycksformer. Som Helena uttrycker det: - Trots problemen känns det som om vi hittade ett sätt att komma runt alla hinder.